A—-—Sma2—1r —— — En lustresa till Frederiksharn. Välvilligt anmodad af en utaf redarne för ängf. n. vulcan, fördt af kapt. Gust. Hjärne, att åtfölja letsamma å dess första resa mellan Göteborg och f krederikshavn, begaf jag mig tidigt i söndags på morsonen ner till Skeppsbron och ombord å den nyreparerade och nyutrustade ångaren, som just då var särd med att med stort besvär taga ombord 8 st. envisa bondhästar, som af en Jutlandsbonde inköpts A sista marknaden härstädes och nu skulle öfvertöras till Danmark. Genom det härigenom uppkommande dröjsmål försenades fartygets afgång något, så att det först kl. JS på morgonen kunde lägga ut från kajen och anträda sin första resa å den med detsamma nyöppnade ångbåtslinien mellan Sveriges vestkust och det nordliga Danmark, en linie, som kanske inom helt kort tid torde blifva en af de mest trafikerade och för de båda ländernas samfärdsel vigtigaste. Af de c:a 20 passagerare, som befunno sig ombord, bemärktes flera olika nationaliteter, nemligen svenskar, danskar, norrmän, engelsmän och tyskar, hvilka dels skulle genom Danmark fortsätta resan till kontinenten, men dels endast af intresse jör det nya företaget gjorde en liten lustresa till Frederikshavn. I den vackra, ehuru något blåsiga morgonen närmade sig fartyget under en behaglig färd utför elf. ven alltmera de yttre fjordarne, och vid passerandet af Elfsborgsfjorden öfverraskades man angenämt af den vackra anblicken utaf de derstädes straxt under såstningen förankrade sex örlogsfartygen. Komna i närheten af Winga började regn falla, och vågorna växte allt högre och högre, och då sjön genom den sydvestliga vinden kom rakt från sidan af fartyget, började dettas krängningar blifva allt mer besvärliga, hvarföre de flesta passagerarne tunno för godt att begifva sig in i den stora och beqväma salongen, der de dock lika litet som ute på däck kunde undgå sjösjukans vedervärdigheter, hvars obehag ännu mer ökades genom de omenskliga ljud, som en af passagerarna under sina qval gaf ifrån sig, hvilka närmast torde kunna jemföras vid dem som den åsnetörvandlade Kung Midas under sin kärleksförklaring lät sitt tillbedda föremål tå äböra. Fartyget visade sig emellertid under den svåra sjögången vara ett mycket fast och godt sjöfartyg samt vakade de svåra brottsjöarne på ett utmärkt sätt och det oaktadt det icke hade någon last under däck utan tvärtom de åtta hästarne ofvan däck. Ju mer vi nalkades den danska kusten, började hafvet att blifva lugnare, och snart nog voro nästan alla passagerarne åter församlade på halfdäck, der en liflig konversation ånyo tog sin början. Ilärunder varsnades af en utaf passagerarne någon märkvärdig företeelse å hafsytan, och befanns det vid närmare undersökning, att en s. k. tumlarehval följde fartyget på något afstånd, kastande sig upp i luften allt emellanåt samt utsprutande stora vattenpelare. Genom det svåra vädret hade fartygets framkomst till bestämmelseorten blifvit betydligt fördröjd, så att vi först anlände till Fredrikshavn kl. närmare 4 på e. m. Här välkomnades den svenska ångaren af ett stort antal civila och uniformerade personer, som samlats å den rymliga skeppsbron, hvarjemte med anledning af dagens betydelse flaggades från de i hamnen liggande ängoch segelfartygen samt från en mängd byggnader uppe i staden, der den blågula svenska flaggan äfven syntes svaja från åtskilliga ställen. Bland de i hamnen liggande ångarne bemärktes bl. a. örlogs-kanonängbäten Marstrand samt en gammal bekant ångf. Uffo-, som straxt efter vår ankomst till stället afgick till Norge. Fredrikshavn är en rätt vacker stad sträckande sig längs hafsstranden och omgifven af små bokdungar samt vackra planteringar. Alla husen äro af sten eller korsvirke, i allmänhet om endast en vånings höjd samt försedda med höga, gammaldags tegeltak. Något öfverraskande var att i en så liten stad som denna, räknande endast omkring 1200 innevånare, finna samtliga gatorna belagda med tuktad granitsten, hvilken vi först antogo blifvit importerad från Sverige, men vid efterfrågan befanns, att det var god tillgång a dylik sten från Skagen och Hirtzhals. Kiadens kyrka af sten, bygd 1773, ligger invid en vacker park och omgifves af en väl värdad kyrkogård. Stadens förnämligaste egendom är dess hamn, hvilken ligger alldeles utmed hatvet och således alltid kan hällas fri från is samt är så stor, att minst ett femtiotal större fartyg kunna på en gång ligga förtöjda inne i densamma, Från hafsvindarne skyddas den af stora stenpiren med bröstvärn af trä. Ännu en fördel har denna hamn deraf, att jernvägsspår äro lagda ut på bryggorna, så att passagerare och gods direkte kunna befordras från och till fartygen. De nymålade husen, de putsade gatorna, delfrodiga, välklädda innevånarne, allt antyder ,å, att här råder stor välmåga, hvilket äfven lärer vara Fallet i hela Jutland och isynnerhet i Vendsyssele at. På nära nog hvartannat el! avart tredje hus syntes en skylt hvarå lästes: Bevrertning, hvilket ord jag i början ej förstod betygelsen utaf, men fick sedan med förvåning veta vara detsamma som värdshus. Utskänkningsrätten är i Danmark fri för hvem som helst, och är detta orsaken till de många värdshusen, hvilka dock i allmänhet voro af tarfligare beskastenhet med dålig servering och ännu sämre varor. Å stadens förnämsta hoteller Ådu Nord, Daniaoch Cimbria, de två sistnämnda belägna i närheten af hamnen, voro dock servering och varor oklan derliga sarat priserna billiga. För 2 spetsglas cog nac och 1 flaska seltersvatt-a fordrades nemligen e mer än 1 mark (16 sk. svanskt), för 2 glas svensk punsch 2 mark samt för est rum öfver natten å ho tell imbria? 2 mark. De förnämsta hotellen är utrustade med stora beqväma omnibusar, med hvilkt de resande befordras till och från jernbanstationer och Skeppsbron. Ehuru ännu mycket torde vara at säga om staden och dess märkvärdigheter, medgifve tid och utrymme sådant dock icke nu, utan får ja endast slutligen nämna att den, oaktadt sitt ringa in nevånareantal, besiår sig med en daglig tidning: Fre derikshavns Tidende. En vän — som af stort intresse för den ny kommunikationen mellan de båda grannländerna med följt Vulcan på dess första resa till Jutland — och jag begåfvo oss tidigt påföljande morgon ner ti Jernbanstationen för att företaga en liten resa ti den midt inne i landet mellan Jutlands båda kuste belägna staden Hjörring. Under den snabba färde mellan de båda städerna, som endast upptog omk 1 timmas tid, blefvo vi i tillfälle att göra en mäng I :0o: ee mek AA — — sttägelser. helst då