alla fall tar sig fordringen kuriös ut vid silan af yrkandet på fullt oberoende för Island såsom en ejelfständig stat. Men emellertid har H. T. icke observerat :n högst märklig tilldragelse vid samma möte. Det hände sig nemligen, att Islands frihetshjelte, riddaren af Dannebrogen, hr Jon Siurdsson, såsom ett isländskt blad kallar honom, uppträdde emot en annan Jon Sigurdsson från Gautlönd vid Myvatn på Nordlandet. Denne Jon Sigurdsson n:o 2 var den, som framställde krafvet på personalunion, hvilket Jon Sigurdsson n:o 1 förut sjelf hade varit med om, men nu motsatte sig på det skarpaste. Han svek alltså sitt partis fana. Och när han gör det, bör man då förtänka den daneka regeringen, om hon besinnar sig en smula? Ockeå har en hans anhängare skyndat sig att i ett bref från Reykjavik till danska Dagbladet försvara honom mot den naturligtvis ytterst ohemula beskyllningen för inkonseqvens. De senaste underrättelserna från alltinget (i Berl. Tid.) gifva till yttermera visso vid handen, att dess konstitutionsutskott ligger i underhandlingar med landshöfdingen att öfverlåta hela saken till regeringens frivilliga afgörande. Denna nyhet tyckes icke hafva kommit till I. T:s öron. Det vore väl, om det stora spörsmålet snart blefve löst, på det att icke Danmarks fiender längre må kunna begagna sig deraf för sina syften. Att man icke kan tala om danskt förtryck, bör väl få tagas för gifvet, så vida man gör sig underrättad om verkliga. förhållandet. Men rörelsen på Island reducerar sig vid närmare påsende till en visserligen ganska intressant partistrid, ett bevis på politisk lifaktighet, men utan minsta likhet med ett undertryckt folks kamp på lif och död med tyrannerna. För den som möjligen tror, att vi låtit vår uppfattniog bestämmas af partiskhet tör Danmark, rekommendera vi till genomläsning ett par artiklar i Berl. Tid., författade af en islänning, den för H. T. säkerligen icke okände hr Gisle Brynjulfeson. Han talar med aktning och beundran om br Jon Sigurdssons många goda egenskaper, men kallar hans isländska statskonst rätt och slätt en Studenterpolitik. På hans brytning med sina anhängare tillämpar förf. den gamle bohuslänningen Svenke Stenarssons ord hos Snorre Sturleson: 4Pytt, pytt, fy baj för hunden, att räfven har smutsat i bondens brunn. Och med detta -sornnordiska citat afsluta vi vår kritik af H. T:s Islandsartikel. Kanhända återkomma vi till Islands affärer, när vår samtida gifver oss någon anledning dertill och tid och utrymme tillåta det.