Rättegängsoch Follssaker. PollskammarenBloligt slagsmål. Enligt till poliskammaren i lördags sran tredje distriktet iugangen rapport hade natten till i torsdags hemmasonen Carl Filip Andersson från torpet Solliden under Elfsborgs Kungs Ladugård af en poliskonstapel anträffats liggande redlös, med flera djupa sår å kroppen samt uppsvullet och nedblodat ansigte, i en sädesåker a Stora Malmgården. Sedan Andersson blifvit förbunden kom han åter till sans och kunde begifva sig till sitt hem påföljande dag. Upplysningar ha erhållits derom att Andersson på ousdagseftermiddagen bärstades sällskapat med en del tjenstfolk från Högsbo i Frölunda socken och på atton med dem passerat Albostaden der gräl och slagsmål uppstått och dervid drängen Gustaf Börjesson och sockenhjonet Henrik Johansson, båda från Högsbo, varit de personer som törst börjat förolämpa och misshandla Andersson. Med anledning härat har skrifvelse aflåtits till vederbörande kronolänsman med begäran om de ifrågavarande personernas inställande inför poliskammaren för undergående af ransakning. En vildsini sälle. Arbetskarlen Elias Hansson frän Majorna — en helt ung, kraftfull karl, som dock redan hunnit till yttersta gränsen på lastens bana — var till i lördags inställd i poliskammaren att ansvara för det han i fredags i rusigt tillstånd fört oljud a Fisktorget, med väld inträngt å ett bolagsvärdshus derstädes samt då han deritrån skulle af tvenne poliskonstaplar afföras till första distriktets vaktkoutor uppfört sig högst vildsint samt gjort våldsamt motstånd under hela vägen. Hansson nekade helt och hället för angifvelsens riktighet, hvilken dock vitsordades af trenne vittnen, så tillsvida att Hansson fört oljud, varit vild och väldsam, men deremot ej så berusad af starka drycker att han kunde anses ökverlastad. Poliskammaren dömde derför Hansson att för oljud och förargelseväckande uppförande å allmän plats böta 25 rdr eller att i stället undergå 5 dagars fängelse vid vatten och bröd, till undergäende af hvilken bestraffning han genast införpassades till cellfängelset samt skulle etter bestraflaingens slut åter inställas inför poliskammaren för vidare behandling. Marknadsstölder. Under den nu tilländalupna marknaden härstädes ha mot ovanligheten högst få stölder förekommit och märkvärdigt nog har blott en enda fickstöld anmälts. Frän polisens sida har äfven allt möjligt gjorts till förekommande af dylika brott och nägra kanda Lindustririddare, som vid marknadens början infunnit sig här blefvo genast anammade af polisen och återskickade till resp. hemorterne. De enda stölder under marknaden som voro af någon anmärkningsvärdare beskaffenhet äro följande tvenne. D. 12 d:s anhölls å Kungstorget af tvenne detektivkonstaplar enkan Britta Berndtsdotter från Ljungbacken i Norums socken Inlands Nordre härad för det hon innehaft ett stycke lärft om 80 alnars längd, en jerngryta och någa dussin hornknap. par, hvilket tillgripits dels från tvenne handelsidkare i Bazaren och dels från en jernhandlare vid Östra Hamngatan. Vid polisförhöret erhände Berndtsdotter att hon forotvat tillgreppen, hvarför målets vidare behandling remitterades till rädbusrätten hvaremellertid Berndtsdotter, på grund af att hon bar minderåriga barn att vårda, tilläts under tiden vistas på fri fot. Påföljande dag anhölls äfven å Kungstorget för tredje resan stöld straffade hustrun Kristina Danielsson från Tölö i Fjäre härad såsom misstänkt för stöld af en portmonnå med inneliggande omkr. 10 rdr från en hustru Casperson och hvilken portmonå C. under besök å Kungstorget haft förvarad i sin klädningsficka. Vid polisförhöret i fredags förnekade Danielsson sig vara skyldig för tillgreppet och förklarade att af de penningar hon vid anhällandet innehade, något öfver 17 rdr, hade hon tätt 10 rdr af en sin svåger och 6 rdr 75 öre genom försäljning af väf för en annan persons räkning. Oturen ville emellertid att dels en bondhustru, som samtidigt och i sällskap med D. hitkommit till staden, kunde med säkerhet intyga att D. hvarken medhaft några penningar bit eller bär försält någon vaf och att dels tvenne detektivkonstaplar åsett då D. gjort försök att a Kungstorget ur klädningsfickor från ett par fruntimmer tillgripa penningar samt att hon slutligen skyndat bort och gömt sig bakom en byggnad samt der framtagit en portmonnä samt börjat ötverräkna dess innehäll då hon greps af den ene konstapeln. På grund häraf blef målet remitteradt till rådhusrätten och införpassades Danielsson till cellfängelset. Gubben Godberg har ånyo låtit poliskammaren få njuta af sin oförlikneliga humor, som dock denna gång kanske ej var fullt så spirituel som vanligt, men så var gubben visst nu litet rädd för att nådens dörr för honom vore stängd samt att han skulle komma att bjudas på fritt logis och vivre på Nya Varfvet — icke blott för återstående delen af sommaren, hvilket ju kunde vara rätt angenämt, isynnerhet för Godberg, som säger sig älska landet ötver allt annat, utan äfven för hela den långa vintern, hvilket deremot kanske blefve väl kusligt. Som bekant har det under den sistförflutna veckan varit marknad i staden och då är gubben riktigt i sitt esse, Första dagen, i onsdags, gick allt lyckligt och väl, ty då hade gubben blitvit bedrad med det höga förtroendet att å Jernvägstorget hålla en väg för åkande öppen och fri från hans värsta antagonister — pojkarne. Detta skedde naturligtvis under polisers omedelbara uppsigt och till förekommande af att gubben skulle ställa till uppträden å andra ställen; men så visade sig också gubben förtroendet värdig. Nykter och allvarlig, var han än på den ena och än på den andra sidan af den improviserade vägen och körde undan alla pojkar som vågade öfverskrida den bestämda gränslinien. Men så kom torsdagen och då kunde Godberg icke längre användas som polis, utan lemnades på egen hand; men detta var icke välbetänkt, ty lika ordentlig han dagen förut varit lika oordentlig blef han nu och på aftonen ställde han å Bazargatan åter till ett af dessa frispektakler, som ingen annan än han torde kunna arrangera på ett för den alltid stora åskådarekretsen nöjsammare sätt. Vid polisförhöret i lördags härom förnekade Godberg att ha uppfört sig förargelseväckande, utan hade han i stället blifvit förolämpad af -pojkar och annat otyg till folk. Då Godberg vid ofvannämnda tillfälle varit nykter och hans förseelse endast bestått uti att han hoppat och dansat samt varit hög ljudd, var åklagaren nog ädelmodig att afstä från ansvarsyrkande, hvarför G. af t. f. polismästaren till frägades om han ville lofva att genast begifva sig u! till landet ifall han nu slapp undan ansvar, hvarpt Godberg icke var sen att svara; till landet ja, tvart ja ska inte en timme stanna qvar i stan, —4— (dröjande) men hva ska Ni då göra med poj Larne?Polism.: Hvilka pojkar? Godb.: Rackarpojkarne vet ja, som stjäl öfver. allt, midt under polisens ögon. Polism: ÅÅI dem ska vi nog sköta om. Godb.: Adjö då. (vänder om i dörren) Mer träffar ja några pojkar så kniper ja dem; de ä sä kert. Tjol rs OL 8 om pm JA mm r