Iarjehanda. När damerna föra krig. Från Malmö skrifves i Snäll-P:n för sistl. Onsdag följande: Hvilken uthållig, pålitlig och i sina fordringar anspråkslös arbetare qvinnan i allmänhet är, är nogsamt bekant; i senare tider har man också derföre äfven i vårt land lärt att taga hennes verksamhet på flera områden i anspråk. Emellertid har äfven hennes tålamod en gräns; kränkes hon i sina dyrbaraste intressen, så visar hon sig äfven som ett barn af sin tid, sluter sig till våra dagars stora rörelse och — strikar. En sådan händelse tilldrog sig här i staden i går. Vid en af våra större modemagasiner äro en mängd unga flickor sysselsatta med tillverkning af etablissementets eleganta artiklar. Arbetet har alltid försiggått i all frid och gamman; visst var det understundom ansträngande, men man hade alltid tillfälle till en rekreation: lokalens fönster vette ut åt det lifligaste hörnet af vår mest trafikerade gata, och allt emellanåt flögo blickarne ut åt gatan, antingen för att beundra hållningen hos någon flanerande Adonis eller för att häckla toiletten hos någon förbitrippande qvinlig rival. Så erhölls alltjemt nytt stoff till lifliga och pikanta konversationer. Väl torde arbetet någon.gång häraf hafva lidit, och en eller annan tillrättavisande anmärkning från föreständarinnan torde väl ock af denna anledning