less behof och begär. Socialistledarne inför Höiesteret, (Efter Dagens Nyheder). IL Sedan den vidlyftiga Ådokumentationeni måndags kl. 12 blifvit slutad i böiesteret, framställde aktor, advokat Klubien, sina ansvarspåståenden i öfverensstämmelse med kriminaloch politi-retens dom d. 29 sistl. mars, hvarefter de anklagades försvarare, advokat Nollomann, tog till ordet. Fjelfva rättsfrågan i den föreliggande saken vore, yttrade han, starkt diskuterad och ansedd för tvifvelsam. Man kunde ej undgå att erinra sig det afgörande en liknande sak (Bebels och Liebknechts i Berlin, våren 1872) för ej längesedan fått iutlandet. Oaktadt dessa båda hade gjort sig skyldiga till samma förbrytelser som de danska socialisterna, hade de likväl icke blifvit ådömda något vanärande straff. De häktade socialisterna: Pio, Briz och Gåless voro auklagade och genom kriminaloch politi-reten dömda enligt strafflagen dels för attentat på anstiftande af uppror, dels för ofverträdelse af en polisförordning. Tal. framhöll emellertid, att den socialistiska rörelsen i Köpenhamn började redan på sommaren 1871 fullkomligt uppenbart och oupphörligt kontrollerad af polisen ända tills ledarnes häktning i maj 1872. Det kunde svårligen anses rätt handladt af poiisen, när den ansåg hela rörelsen för olaglig, att utan föregående varning låta ledarne spänna bågen tills han brast. Socialisterna hade visserligen haft god tillgång på ord, men man kunde ej förebrå dem någon brottslig handling. Först i mars och april 1872 hade socialismen i Köpenhamn genom murarestriken kommit in på ett mera praktiskt område. D. 2 maj 1872 kom inbjudningen till ett arbetaremöte på Nörrefelled. Det var denna inbjudning, som först gaf anledning till undersökningar och det var de hetsiga yttrandena på mötet i Fönix d. 4 maj, som föranledde ledarnes häktande. Ifråga om de danska socialisternas ställning som en afdelning af Internationale yttrade tal. att det visserligen vore sannt, att Internationale hade ett radikalt program, men dermed vore det ej sagdt, att det är hon, som uppväckt de många oroligheterna rundtom i Europa, ehuru hon visserligen på åtskilliga ställen tagit del i dem. Dessutom buro ju icke de öfriga internationalisterna skulden för hvad de franska medlemmarne förbrutet. De så ofta åberopade franska förhållandena bevisa ingenting; måhända begås der i detta land lika så stora skändligheter under korsbaneret som under Internationålesröda fana. Efter att ha påpekat, att många at de beskyllningar, som rigtas mot Marz, Engells och Lasalle, voro dels öfverdrifna, dels osanna, öfvergick tal. till ett närmare omtalande af Bebels och Liebknechts process 1872. Ehuru dessa i långt högre grad än de danska socialistledarne, hvilka knappt äro kända i utlandet, af sitt parti betraktas som heroer och ehuru de kunde förfoga öfver helt andra medel, dömdes de dock endast till 2 års fångelsestrafl., motsvarande danskt statsfängelse och deri inberåknades jemväl de 2 månader, hvarunder de suttit fängslade. När man så i intet land hade tillgripit starka mått och steg mot UInternationaled vore det ettdera derföre att hon icke ansåges så farlig eller derföre att iatet olofligt låge i hennes sträfvanden och ville man nu i Danmark gripa till med hårdbandskarne mot de anklagade och fälla dem genom en höiesterets dom, då skulle man nog i utlandet spörja om, hvarpå en sådan dom kunde stödjas; man skulle då ej ha något annat att hänvisa på än några till på köpet orätt öfversatta statuter hemtade från ÄInternationale i England och några obetydliga bref från Liebknecht och Engells. Tal. vidrörde derefter de exemplar af Socialistiske Bladet och Socialisten, hvari föreningens program vore framlagdt och påpekade, att i de der påyrkade satserna ej funnes en enda, som kunde anses för olaglig. För att rättvist bedöma socialisternas uppträdande, måste man äfven fästa afseende vid det sätt, hvarpå deras motståndare inom en viss del af pressen hade upptrådt. Dessa hade eggat socialisterna genom att rentaf förlöjliga dem, ja, till och med icke aktat för rof att framdraga rent personliga förhållanden och man hade inom en viss del af pressen kunnat läsa artiklar, hvilka voro likaså vederstyggliga som SocialistensKl. 2 e. m. afbröt hr Nellemann sitt försvarstal, som han åter fortsatte på tisdagen kl. 9 f. m. Till belysande af sina uttalanden under slutet af gårdagsmötet genomgick tal. nu n:r 1af Socialisten, som innehåller en bestämd framllning af de reformer, hvilka socialisterna isynnerhet önska få genomförda, såsom: en fri och gemensam undervisning, ett enklare rättegångssätt, en fabrikslagstiftning, som skyddade qvinnor och barn mot öfveransträngning. lånsstamhusoch fideikommiss-institutioners upphåtvande de indirekta skatlernas afskaffande, upprättande a produktionsföreningar och genomförandet af en freds politik, allt reformer, hvilka äfven andra politiske partier skrifvit på sina fanor. Från detta Sociali stens program hade man sedermera i ingen mån af vikit. Tal. ville likväl medgifva, att i andra artik lar här och der förefunnos antydningar om mera ge nomgripande reformer, men dessa buro i hög gra tillfällighetens prägel och voro insända artiklar, hvil ka ej förskrefvo sig från socialistledarne. Bland dessa kunde man visserligen påträff skarpa utfall mot presterna, men ej mot religione och Pio hade dessutom för tal. förklarat, att det ick vore socialismens uppgift att diskutera Guds väse och egenskaper, enär den derigenom skulle framst som en religiös sekt; en god socialist måste tvärtor tro på en försyn, eftersom denna tro noga sammar hänger med socialismens hufvudprinciper: sannin rättvisa och moral. Efter att ha berört de ankl.: gades bögst olika uppfattning af arfsrätten påpekad tal., att det likaledes saknades öfrerensstämmelse deras uppfattning af frågan: republik eller kung: dome? Geleffs något djerfva uttryck om de mång kungliga slotten erinrade om ett bekant yttrande :