denna låda och att dauphin tog plats uti henne samt fördes bort på en kärra bland deras husgerådsartiklar. . Ludvig XVILs död egde rum d. 20 prairial. Regeringen öfverlemnade, at ett sällsamt undantag i en så vigtig sak, åt tjonstemännen i fängelset omsorgen att intyga barnets död och afhöll sig ifrån att lagligt bekräfta kroppens identitet. En undersökning anbefalltes emellertid, men läkarne infördes i ett rum, som var så mörkt, att de klagade öfver att ej kunna utföra sitt uppdrag; litet ljus insläpptes då och de uppsatte följande dokument: Änläånda alla fyra till den yttre dörren till Temple, mottogos vi af kommissarierna, hvilka irförde oss i tornet. Komna till undra våningen, funno vi i det inre rummet af en dublett på en säng den döda kroppen af en gosse, som syntes oss vara omkring 10 år gammal, hvilken kommissarierna sagt oss vara sonen till aflidne Capet och hvilken två af oss igenkännt såsom den gosse, de skött sedan flera dagar etc. Två dagar derefter utbars kroppen om natten och begrofs på S:t Marguerits kyrkogård. Senare, under restaurationen, vägrade hertiginnan af Angonleme af okända skäl att låta flytta liket till en lampligare plats. Det är, som sagdt, dessa anspråk som republikanaren Jules Favre åtagit sig att inför domstolen söka att gifva kraft. Och märkligt är, att tillochmed en så allvarlig historieskrifvare som Louis Blanc medgifver, att, oaktadt de sorgfälligaste undersökningar rörande den unge Ludvigs öde, berättigade tvifvelsmål kunna hysas, huruvida det kungliga barnet verkligen dött i Temple eller bortförts derifrån och ersatts af ett annat. — — — — —:;