Djerf lustseglare. Franske luftseglaren Sivel, väl bekant för Göteborgs allmänhet sedan han förlidet år uppsteg här med ein jätteballong. företog sistl. tisdags afton från tivoli i Berlin en luftresa, helt säkert den mest vågade, han någonsin företagit. Situationen skildras så i en berlinertidning: Sedan hr Sivel flera gånger blifvit hindrad af ogynnsam väderlek att uppstiga, förpligtade han sig att under hvilka omständigheter som helst uppstiga på tisdagsaftonen. Redan ballongens fyllning var förenad med stora svärigheter och den pågick under några dagar och nätter, utan att man ändå lyckades att få den fullständigt fylld. Blåsten, som tilltog mot aftonen, satte nätet i olag och slängde ballongen hit och dit, så att den till och med böjde sig ned mot äskådarne, som sutto på de främsta bänkarne. Men icke desto mindre var hr Sivel fast besluten att till hvarje pris rädda sin luftseglareära och stiga upp. Mot kl. 8 voro alla tågen fastbundna vid gondolen och den stora mängd soldater och andra personer, som knappt förmått hålla ballongvidundret fast, släppte på luftseglarens kommando tågen och ballongen steg upp. Men han kom ej mer än 20 fot i höjden i anledning deraf, att gasen, som under flera dagar och nätter blifvit uppblandad med atmosferisk luft, egde högst obetydlig kraft att stiga — då plötsligt en häftig vindil kom, som dref ballongen rakt förbi ekonomibyggnaden mot träden i Tivolis trädgård. I det ögonblick hr Sivel märkte detta, böjde han sig blixtsnabbt ned och kastade ut en säck med barlastsand, den enda han ansett sig kunna taga med sig, derför att ballongen hade så ringa kraft att stiga. Det var för sent — till hans lycka — vindstöten förde ballongen tätt förbi en trearmig gaskandelaber, hvarvid några af de smäckra tågen trasslade in sig med armarna. Ballongen, som bärigenom qvarhölls, gjorde en half svängning och kratsch! bröts den tjocka kandelabern af vid marken och ramlade, dragande ballong och gondol med sig, utför den stora trappan ned i trädgården. Ett allmänt skri af förskräckelse hördes och en massa tolk skyndade fram och lösgjorde tågen från den sönderslagna kandelabern, medan luftseglaren satt lugnt qvar i sin gondol, oaktadt man ifrigt uppmanade honom att lemna sin plats. Men han var nu en gång fast besluten att våga färden och gjorde redan anstalt att skära af tågen från gondolen för att, sittande blott på den så kallade kransen, stiga uppåt. Detta tillät man dock icke, men han afskar dock tåget på sitt lilla ankare och lemnade detta, allt för att lätta ballongen. Emellertid släpade hundra händer ballongen äter uppför den nämnda trappan igen och åt platån till, der hr Sivel för andra gången gaf kommando till afresa. I detta ögonblick, då ballongen befann sig midt inne i en hop af menniskor, sastnade en person i ballongens tåg, men man lyckades snart befria honom ur hans farliga läge, eljest hade han kanske fått mot sin vilja följa med en sträcka. Nu höjde sig den lättade ballongen, men var nära att slå emot det i trädgården befintliga tornet, och några sekunder fruktade man också, att han skulle råka i kollision med den höga flaggstången, men han klarade sig och nu flög han tritt upp i luften. Stigningsförmägan var dock, med anledning af den med luft så betydligt blandade gasen, ej större än att den icke kunde komma högre upp än 2—3000 fot och så tog den riktningen åt Britz till. Nu först började det bli riktigt kritiskt för den djerfve luftseglaren, som afsigtligt gjort sig af med sin barlast och sitt ankare, ty det enda medel han nu hade att sköta sig med var ventilen, Öppnade han den för idigt, så störtade ballongen direkt ned; öppnade han len för sent, så skulle icke något ankare kunnat vålla honom fast. I denna sin nöd fick han vid byn Rudow syn på ett öppet fält, och som ballongen just vörjade falla, kastade han ut allt hvad som fanns i zondolen, några buteljer öl, filtar m. m. och han yckades att komma ned mot fältet, på hvilket några carlar kommo springande för att söka hålla ballon;en qvar. Men förgäfves! Väl sina trettio gånger og ballongen liksom väldiga språng och dunkade zondolen mot marken så, att den djerfve luftseglaren varje ögonblick höll på att bli urkastad, men slutigen, sedan mera folk skyndat till, lyckades man få dugt med vidundret och släppa ut gasen. Härvid råcktes ventilen och ballongen erhöll åtskilliga blesyrer. Hr Sivel återkom samma afton välbehällon ill Tivoli igen,