Madame Joyeux f Paul Pöval x) Lorrain, oilain, traltre å Dieu et ä son prochain, gredin, vaurien, coquin, pire qubun chien — mats pas Pruösten, citoyens, achetez mon boudin, roua verres bien, cest pour rien. Så der väsnades en liten, välfödd, lustig personlighet, som stod framför sin bod på den under fastan inträflande skinkoch korfmarknaden i Paris och utbjöd till salu en korf som han böll dinglande i handen. Roden låg midt på Boulevard Bourdon och bar följando skylt: iIaison Joyeur från Moulin vid Gravelotie i Lorraise. Försäljning af alla Mosellandets produkter. Mängden trängde sig gapande och lyssnande omkring den lille tjockmagade mannen och köpte af honom de skinkor och korfvar som han utbjöd på ett så groteskt sätt. Man må ej tro, att hr Joyeux unnade sig någon hvila dertöre att mängden började att vunna at, vej, tvärtom, han blinkade med ögonen och svarade hemlighetssullt som svar på en till honom rigtad fråga: Ja, ja, mycket riktigt, det är hon, madame Joyeux, som dödade den hvite kyrassieren. Man var 6 fot lång och bette Meyer, han som alla de andra.Så trängde man sig på nytt fram och tittade nyfiket in i det inre af boden. Der satt en ung qvinna med ett sorgset men skönt litet barn i sitt knä. Men ännu mera skön ) Denna lilla berättelse förekommer i LOssrande (offergåsfvan), ett häfte som i påskas samlades och migafs af Frankrikes förnämsta författare och skalder och som på kort tid såldes i flera tusen exemplar till förmån för de invånare af Elsass och Lotningen, som hade invandrat till Frankrike.