— Jag har alltid förstått att spela mina kort vål, sade Moer. Carmine hade vunnit några engelska bekantskaper genom gin förbindelse med mig. Såsom mrs Darrel Moer var hon högligen beundrad; men då det började hviskas om mina insinuatioper, vände hennes nya vänner ryggen åt henne, och igen af dem sade henne orsaken. Carmine vände sig till mig och fordrade, att jag skulle begära förklaring öfver det förolimpande sätt, hvorpå hon bemöttes. Jag skrattade åt kennes tragiska miner och hon gret. Ingen ville sedormera tala med henne, men det var ingen som försökte vända ryggen åt mig, sade Moer i det han strök sig om hakan. Jag blef bjuden öfverallt utan Carmine, och äfven de damer som ej ville tåla att en flik af hennes klädning berörde dem gåfvo mig gina bästa småleende. Det är en underlig verld, Bing, der en qvinna kan straffas för ett brott för hvilket hennes medbrottsling får gå oantastad eller, om han får förebråelser derför, får dem i så mild form som möjligt och i alla händelser tilllåtes att lika väl som förr umgås i de bästa kretsar. Carmine kunde ej uthärda det oförtjenta förakt, som drabbade henne, och jag förde henne tillvaka till England. Dessa omständigheter känner ni redan, Bing, ty ni var med på denna färd, men mitt sammanträffande med grefvinnan återkallar alltsammans så lifligt för mitt minne, att jag ej kan motstå begäret att tala derom. — Men gref-innan kan ej vara densamma som La belle Carmine, invände Bing, Eder hustru inspärrades om vansinnig.