TVI 4k MH 06 -— eFnåwr 4ä 1HRG1Tv IVA 2 tens jernvägstraflkspersonal å sträckan från och med Vittinge till och med Rosshyttans stationer å norra stambanan. Apoteket i Råneå. Sedan apotekaren 0. H. Ström, som knappast ett års tid innehaft apoteket i Råneå inom Norrbottens län, afsagt sig apoteksprivilegiet derstädes, har sundhetskollegium hos K. M:t hemstält att hittillsvarande apoteket i Råneå måtte upphöra och en medikaments försäljning, lydande under annat sjelfständigt apotek, å nämnda ställe inrättas. Nya hotellbyggnaden i Wexiö. Kronobergs läns sparbank lär ha beviljat Wexiö stad på ömsesidigt fördelaktiga vilkor ett lån till belopp af 100,000 rdr, att användas till uppförande och inredning af den beslutade nya hotellbyggnaden. Sporting-nyheter. Nordiska jockeyklubbens sekreterare har från sekreteraren i franska jockeyklubben emottagit följande svar på sin förfrågan rörande befogenheten af den emot IIerr Bayards hingst Modere, segervinnare vid kapplöpningen i Odense, anmälda protesten: Hästen Moder6, född 1869, är i Franska Studboken beskrifven såsom fux, fallen efter Cobnut och Modeste. I mariginalen bredvid hans namn står dessutom att han blifvit såld till England. Han är således samma häst som nu finnes i ert fådernesland, och det kan blott vara resultatet af en reporters eller sättares misstag, att han i Racing Calendarn blifvit beskrifven såsom — Åbrun-. Fruktande att detta bret möjligen icke skulle kunna anlända till första dagen af Köpenhamns kapplöpningar, sänder jag det officiella intyget direkt till kommitt en för nämnda bana. Grandhomme, Secr6taire de la Societ dencouragent pour Pamålioration des races de chevaux en France. Under Hamburgs kapplöpningar den 4 d:s blef ÅHerr Bayards sto Victorine. ridet af baron K. O. Bennet, 2:a häst i Silberne Peitsche. Slesvigaren Kryger och Bismarck. Slesvigs ombud vid tyska riksdagen bevistade vid slutet af den senare en soirge hos furst Bismarck, med hvilken han då hade ett längre politiskt samtal. För att delgisva sina valmän detta, hade han häromdagen inbjudit dem till ett möte i Haderslev, der c:a 700 personer infunnit sig. Han sade då, att Bismarck kommit till honom på soirben och uttalat sin glädje öfver att se honom, i det han erkände hans kraftiga och skickliga försvar för en svår sak, i afseende på hvilken han beklagade, att han ej kunde gifva honom någon tröstesam underrättelse att föra hem med sig. F.n. fanns ingen utsigt till sakens lösning; dess senare ordnande var väl ingen omöjlighet, men han kunde hvarken säga när eller hurn det skulle ske. Kryger begärde ett klart ord nande af Nordslesvigs statsrättsliga ställning; men härpå förklarade Bismarck sig ej kunna svara. Då Fryger derefter framböll Österrikes medeganderätt, svarade Bismarck, att Osterrike ej var i saken intresseradt. Art. V. i Pragerireden hade tillkommit genom Frankrikes påtryckning. Napoleon hade blott begärt så litet, emedan det för honom endast gällde att få omröstningsprincipen bekräftad. Kryger uttalade sitt beklagande häraf och såg orsaken till Frankrikes olyckor och Englands förödmjukelse i den brist på aktning för rätten, som dessa makter visat år 1864. Bismarck gaf ho nom rätt häri och uppmanade Kryger att hålla i sig, sägande, att han gerna kunde gå ännu skarpare till väga i skyddandet af sina valmäns intressen. IIangöbanan skall, säger Helsingfors Dagblad, sannolikt inom vid pass fyra veckor kunna upplåtas för trafiken, derest ej penningemarknadens närvarande högst ogynnsamma ställning kommer att lägga hinder i vägen för anskaffandet af de ännu nödiga medlen. För att likväl förekomma en dylik för så väl sjelfva företaget som allmänheten högst obehaglig eventualitet, bar hr Arnold hos kejserliga senaten anhållit om ett förskott at blott 700,000 finska mark, och har man skäl att hoppas, att denna anhållan ej kommer att afslås. Den ryska frakthandeln. I afseende på svenska fartygs möjliga deltagande häri ätergifva vi följande ur en korrespondens från Petersburg till Stockholms D. B.: Nu, då fråga åter uppstått om nödvändigheten att erhålla regelbunden ängbåtsfart mellan ryska Östersjohamnarne och vestra Europa, har jag, at omständigheterna dertill manad, kommit in på detta ämne. Med kännedom derom, att Sverige och Norge äro i besittning af en ganska aktningsbjudande handelsflotta, kommer jag då helt naturligt till det spörsmalet: vore icke här ett särdeles fördelaktigt tillfälle för svenska ångbåtsrederier och skeppare att ingripa, genom att ställa sig till den ryska handeleverldens disposition? Frakthandeln är, såsom man vet, ingalunda att försmå, tvärtom kunna deruppå ofta förtjenas stora summor. Detta bör i hög grad blifva förhållandet å denna linie, der det gäller att förmedla det kolossala varubytet, som eger rum mellan östra och vestra Europa. Väl torde man med visshet kunna antaga, att sjökommunikationen kommer alt med svenska båtar underhållas melian ryska uthamnarne och svenska kusten, sedan Nynäsbanan blifver färdigbygd, men redan nu och medan Bergslagsbanan och Nynäsbanan äro under byggnad, vore det vältörståendes en ingalunda ovigtig sak, om några ångbätsrederier och skeppare i Sverige, som äro i besittning af större båtar, satte sig i beröring med handelsverlden å denna sidan Östersjön, i afsigt att söka åstadkomma något slags regelbunden ångbåtsfart mellan t. ex. London i vester och en af de ryska Östersjöhamnarne, vare sig Libau, Riga, BaltischPort eller Petersburg. Om denna plan kröntes med framgång, kunde man förvisso säga, att första steget vore taget mot det stora önskningsmålet: att draga den rysk-engelska transitohandeln öfver Sverige. Ty vara man rågan före Nynäsbanans öppnande för tra