adsrättens beslut blef af Erik Jansson i hofrätten 1 g fverklagadt och har det der ännu ej hunnit att b röfvas. Hr Wikström, som enligt häradsrattens bele lut var egare af skogslotten, tillförsäkrade sig af t ordegaren afverkningsrätten på ett år från d. 1 juli I 8 amt anskaffade ansvarsborgen på 10,000 rdr att J kogslotten skulle förblifva oskadad, såvida högre I f ätts domslut skulle till förmån för Erik Jansson 1 mphäfva häradsrättens. f Den ominösa 1 juli kom emellertid allt närmare ör Erik Jansson, då hans atverkningsrätt i alla hänlelser upphörde. Han företog sig nu någonting, som väl må kallas exempellöst, hvilket återigen hade till öljd en åtgärd mot honom och medlemmar af hans amilj, som äfven i sin ordning kan kallas exempellös. Härefter öfvorgår nu ref. till det, som närmast utgjorde töremålet för extratinget i Karleby d. 4 d:s: Redan tidigt på morgonen började folk att samlas i stor mängd till tingstället. Det var ej heller en ringa orsak, som dref dem dit. En afortens förnämsta bönder hade jemte son och måg sedan tre veckor suttit häktad i Westerås och skulle nu i dag härstädes undergå ransakning. Somliga menade att Erik Jansson gjort uppror? och väl ej skulle slippa för mindre än tio års fästning, andra återigen menäde att länsmannon i detta fall satt sig fast som räfven i räfsaxen. Under detta anlände Erik Jansson, åtföljd af en fånggevaldiger samt derefter hans son Lars Johan oeh måg Lars Nattssor, åtföljda at en annan. Tingssalen fylldes af folk och rätten satte sig. Man fick nu tillfälle att betrakta Erik Jansson, en högväxt man at stolt utseende, med glänsande ögon och hvitglänsande tänder, hvilka på ett eget hotande sätt framskymtade när han talade, hvarat man kunde göra sig en föreställning om mannens natur. Förhandlingarne leddes för dagen af v. häradsh. baron Friesendorss; såsom grosshandl. Wikströms ombud fungerade landsfiskalen Rydin; hofrättsnotarien Selander anmälde sig som Erik Janssons och häradsh. Asker såsom sonens och mågens juridiska biträde. Allmänna åklagaren var länsmannen i distriktet J. R. Andersson. Det som man under den 124 timmar långa ransakningen (den varade mellan kl. 10 f. m. och 311 e. m.) ständigt afbruten af Erik Janssons utrop och insinuationer, fick reda på var följande: Erik Jansson, ej aktande hvarken domstolens beslut eller personlig eganderätt, hade i början af juni månad med öfver 20 personer företagit sig att fälla träden å skogslotten Fagerheden, hvilken afverkning fortgick i yttersta raseri natt och dag, kan man säga. Egaren, hr Wikström, hade ej annat att göra än att anropa kronobetjeningen om bistånd, hvarefter, sedan kronofogden i Simtuna, Bellander, med egna ögon åsett Erik Janssons och hans folks grasserande, denne beordrade länsmannen J. R. Andersson att begifva sig dit för att stilla våldsverkarne. . Af de fyra personers vittnesmål som åtföljde honom — tvenne nämndemän och tvenne fjerdingsmån — fick man upplysning om, huru härvid tillgått. Det var fredagen den 6 juni som länsmannen tillika med sina syra biträden begaf sig in i skogen. Till en början påträffades enskilda personer sysselsatta med atverkning och hvilka på tråga, hvem som befallt dem detta, svarade: det har Erik Jansson i Rodmossan gjort. Sedan länsmannen för dem sramställt hvad töljden kunde bli för dem sjelfva, om de längre fortsatte dermed, lära några ha slutat, andra deremot ha fortsatt i tro på Erik Janssons ofelbarhet. Längre fram träffade de Erik Jansson sjelf, omgifven af en flock arbetare, hvaribland sonen och mågen, i ifrigaste arbete. Länsmannen uppmanade nu Erik Jansson att otördröjligen med sitt folk sluta med sitt väläsverkande, hvilket dock endast hade till följd en mängd glåpord från den andra sidan. Erik Jansson frågade länsmannen efter orderaa, så att han fick se, i hvilkens ärende han gick; denne, som var klädd i uniform, ansäg sig icke behöfva framvisa dem, utan uppmanade Erik Jansson att genast sluta. Det var stark storm denna fredag och rundtomkring brakaue de fällda träden ned, så att vitinena påstodo sig ha fatt begagna den yttersta försigtighet för att ej bli ibjälslagna. Detta förorsakade endast högljudt löje hos solkskaran; Åhvad gör det, om vi fälla ibjäl en lansman, ropades det. Under afsjungande at en smädevisa, hvilken Erik Janssons son med högljudd röst stämde upp, fortgick afverkningen. Gläpord vankades sedermera såväl till länsmannen som hans biträden, hvilka ej i tryck kunna utsättas, och öfvermodet steg till sin spets, när Erik Jansson uttalade följande stormodiga fras, som karakteriserar honom: Det heter att vi ha en försvarare i himmelen, men jag är en försvarare på jorden; gå på bara! För dagen var här således ingenting att göra, hvartöre länsmannen begat sig till den närbelägna Landberga gästgitvaregård för att inrapportera törnallandet till kronofogden. Denne gjorde då genast en förfrågan hos kapten Fredenberg vid Vestmanlands regemente, om ej 25 man kunde erhållas för att bortdrifva våldsverkarne; detta låt sig dock ej göra. Emellertid inrapporterade han förhållandet till kon:s bethde. Dagen derefter, eller lördagen, begaf sig länsman Andersson återigen med sina biträden in i skogen, der, liksom törut, enskilda personer först påträffades, för hvilka länsmannen uppläste de SS ur strafflagen, som handla om trots mot offentlig myndighet. Dessa tackade för upplysningarna och aflagsnade sig. Slutligen påträffades Erik Jansson ånyo, omgitven ar ett halftjog personer. Länsmannen upjmarade dem nu på nytt att sluta med afverkningen, hvilket med hån besvarades. Då företog sig länsmannen att uppläsa upprorslagen. Under hela denna uppläsning slog Erik Jansson väldiga slag med yxhammaren mot en tall för att förtaga ljudet af länsmannens röst. Folket skrattade öfver att länsmannen läste ur strafflagen, som finnes i hvar vrå, och Erik Jansson ropade att dagen derefter, eller söndagen, skulle hundrade man komma för att fälla skogen. 2I Oscar den 2:dres namn uppmanar jag er för första, andra och tredje gången att sluta!, sade derefter länsmannen. Sag fjerde gången också, hånade Erik Jansson. Ett vittne sade sig ha hört, att Erik Janssons soa dervid tillagt: Gå på och hugg; vi ansvara för följderna! Länsmannen aflägsnade sig nu med sina biträden. Emellertid hade från kon:s befhde avkommit ewt telegram, att om Erik Jansson med hans son och måg gjort sig skyldiga till brott mot 10 kap. 1 och 6 Ss strafflagen, så skulle de häktas. Och härmed kommer man till den icke minst märkliga andra afdelningen at målet. J ma