— Hon har ej sofvit en blund på hela natten, svarade flickan i en ton, som antydde att hon kände sig förnärmad deröfver. — Jaså! sade Bing förvånad. Hon lägger det hårdare vid sig, än jag väntade. Men hon skall hålla sitt : ord, Gusty, du kan vara säker på det. Om du och jag skulle lemna henne här alldeles ensam, skulle hon ej springa bort, sedan hon gifvit sitt löfte att ej göra det. Hon tillhör den sortens folk, som bröstar sig öfver sin heder och ej vill säga en osanning, äfven om det ligger i deras eget intresse att göra det. Låt henne komma ut, Gusty, om hon så vill. Friska luften skall göra henue godt. Och låt oss få frukost sedan, Gusty. Flickan steg tillbaka upp i vagnen och bjöd Honor att komma ut i friska luften. Den unga fången steg ur vagnen ned på marken. Dagen var ovanligt mild för att vara i mars månad, och solen strälade från en klar himmel. Några foglar läto höra sig från träden i närheten. Honor gick fram och tillbaka, tyst och tankfull. Gusty Bing fromtog från en af de talrika gömmor hvarmed vagnen var försedd en thåkittel. Hon fyllde denna med vatten ur bäcken, under det hennes far var sysselsatt med utt göra upp eld. Derefter sattes thskitteln öfver elden. Gusty tog vidare fram potatis från en af vagnslådorna, och så snart det blifvit het aska, begrafde hon potatisen deri och lät dem på detta sätt stekas. Dernäst framtog hon en stor korg, hvari fanns upplagdt ett förråd af bröd,