utbetalningar till kompaniets medlemmar. Inför parlamentet föreligger nu en bill, genom hvilken man vill söka ordna de fordringar. hvilka kunna framställas af egare till ostindiska stocks. Den, som ej är belåten med denna anor ing får för hvarje 100 at sina aktier 200 Å. Dermed upphör nu helt och hållet det ostindiska kompaniet, som redan vid det stora upproret år 1857 hade förlorat återstoden af sin politiska makt. Men då nu detta af köpmän bestående bolag, som eröfrat Ostindien och som gjort det vidsträcktaste och mest lyckade försök att eröfra europeiskt herravälde öfver ett stort barbariskt folk, afträder från skådeplatsen, torde det icke böra sakna sin lilla minnesteckning. Det var d. 31 december 1600 som drottning Elisabeth undertecknade det ostindiska kompaniets tribref. Kompaniets — Governor and Company of Merchants of London trading to the East Indies — ursprungliga grundkapital uppgick endast till 30,000 men efter den stora vinst som kompaniets fartyg inbringade, ökades snart kapitalets och affärernas omfång. Emellertid hade detta kompani under loppet af sjuttonde årbundradet att kämpa med flera slags olyckor och 1698 bildades ett nytt, som snart gjorde det gamla handelsområdet stridigt. År 1708 förenades båda kompanierna till det nu bestående och redan då egde kompaniet kolonier i Bombay, Madras och Kalkutta, hvilka längre fram blefvo dea engelska herrskaremaktens medelpunkter i Ostindien. Emellertid drömde kompaniet ännu icke om eröfringar och då år 1744 Robert Olive, grundläggaren af det britiska riket i Ostindien, landsteg derstädes, egde engelsmännen icke en tums bredd jord, som de kunde kalla sin egen. Ostindien tillhörde då åtminstone till namnet, Stora Mogul, som härstammade från Bober, en brorson till Timur och som presiderade i Delhi på sin påfågelstron i fabelaktig prakt. Hans makt var emellertid undergräfd, hans vasaller mer eller mindre oafhängiga och i Ostind en herrskade den största förvirring. Nästan ingenstädes föll herrskaromakten de facto och de jure tillsammans och der hvarest allt berodde på en ny usurpation funno europeerna lätt anledning att inblanda sig och göra erötringar. Första början gjorde fransmännen, som i de indiska farvattnen följde efter holländarne, liksom dessa följt efter portugiserna. Dapleix eröfrade Madras och närde ännu större planer, men väckte dervid snillet på en annan, en handelsbokhållare vid namn Robert Clive, som utbytte pennan mot svärdet och under loppet af 25 år utförde bedrifter som fältherre och statsman, hvilka satte honom i jemnbredd med Ceesar, Alexander och Napoleon. Engelsmåanen, hvilka ditintills endast genom en afk ift till Stora Mogul hade fått tillåtelse att grundlägga några handelsplatser, egde snart i Indien ett rike, mot hvilket England och Frankrike voro små stater. De första nybyggarno, sade lord Palmerston i ett tal, som han höll 1858, började ett faktori, faktoriet växte snart till en fästning, till en landsträcka till en hel provins. Derpå råkade man i konflikt med mindre civiliserade grannar, förolämpningar hämnades, angrepp tillbakaslogos och alla strider slutades med seger och landvinningar. Sålunda växte steg för steg kompaniets makt, ända tills det såg sig i besittning af högst vigtiga, politiska funktionerVi kunna ej längre följa detaljorna. Den intressantaste öfversigten af det britisk indiska rikets historia ger Mocaulay i skildringen af Clives och Warren Hastings lefnud. Man har skarpt förebrått engelsmännen för deras oröfringar i Ostindien och engelsmännen sjeltva spara icke en gång på förebråelser. Burke, Sheridan och en mängd andra sökte år 1788 som Warren Hastings anklagare att öfverbjuda hvarandra i pompös och svulstig vältalighet. Men efter det den juridiska undersökningen mot Indiens förste generalguvernör hade räckt i öfver 7 år, slutade den med hans fullkomliga frikännande. Emellertid voro hvarken Clive eller Warren Hastings utan skuld. De hade icke förmått att i Indien, der förställning, lögn och bedrägeri äro allmänna, slå sina motståndare med deras egna vapen, Men den duglighet, som de ådagalade, de förtjenster, som de inlagt om England äro så öfvervägande och utomordentliga, att de på det hela kunna betraktas som män, öfver hvilka deras fädernesland kan vara stolt. Karakteren af den engelska förvaltningen har sedan den tiden mycket förändrats till sin fördel, men förut och isynnerhet under den tid då kompaniet gjorde sina första eröfringar, var Indien skådeplatsen för en skamlös utsugning. Kompaniet följde den bakvända principen, att illa aflöna sitt folk och då detta såg sig nödsakadt att tillgripa biförtjenster, öppnade detta förhållande, sedan kompaniet kommit till politisk betydenhet, vägen för en mångd missbruk. På några få år, ja, om lyckan var god, på några månader, kunde en enskild person utpressa hundratusentals S sterl. för att snarast möjligt vända tillbaka till England, gifta sig med en pärsdotter samt väcka uppseende i hela verlden genom prakt, slöseri, råa seder och dålig smak. Dessa nabober spela inom den engelska litteraturen en föga afnndavärd roll. De största missbruken försökte Clevo sjelf hämma, i det han höjde embetsmännens löner, men afskaffade de ovärdiga biförtjensterna. Civiloch militärtjensterna i Indien äro för England en riklig källa till inkomster. Macaulay finner det ringa, då en engelsman vid 45 års ålder drager sig tillbaka från In—————— ————— — — —— — —ö—— —ww O ——