Vv HLT.EJUTL SET 1271 140171141111114 DD Göteborg. Sent kom monskligheten till medvetande om sin pligt mot den döfstomme. Hos flera ut sormidens kultursolk ansågs han som ett misstoster, och deras lagar frånkände honom till och med rättigheten att lefva. Förnämligast genom kristendomens inflytande upphörde väl denna sorvillelse; men långa sekler förgingo, innnan några försök gjordes att genom lämplig uppfostran och undervisning bilda den dötstumme till en duglig samhällsmedlem. Nu vot en hvar, som något umgåtts med döfstumma, utt ingen bättre än de behöfva undervicniug samt att denna på få visar sig mer välsignelsebringande än på de döfstumma. Fordom deremot beherrskades man af den fördomen, att nästan alla döfstumma voro idioter, otöriwögna till själsodling. Att den stora mängden tänkt sålunda förefaller mindre underligt, när man förnimmer, att män sådana som Aristoteles och Augustinus besiyrkte villosmeningen. Olta utsatte för en förvänd behandling fingo derföre de döfstumma lefva i det djupaste själsmörker och hämnades ej sällan denna törsummelse genom sin inbundenhet, misstänksamhet, envishet och vildsinthet. Före ubbe de lEpåes och Sam. Heinickes dagar voro de dötstummas lärare snart räknade, liksom ätven deras lärjungar, hvilka nästan uteslutande hörde till de högre samhällsklasserra. Genom dessa oförgätliga mäns föredöme har deremot under dst senaste århundradet ett lifligt intresse för döfstum undervisningen blifvit våckt, och folken hafva täflat med hvarandra i upprättandet af läroanstalter för döfstumma. Dessa strätvanden hafva nu krönta med den fromgång, att mer än ett protestantiskt land kan sägas draga sörsorg tör alla sina döfstummas undervisning. Afvea i vårt land har man i detta hänseende gått framåt, eburu ännu mycket återstår att göra. Länge var institutet å Manilla det enda i vårt land, som inbjöd den döfstumme att så del at undervisningens goda. Och detta institut kunde på långt när ej mottaga alla. Till en friplats derstädas anmäldes stundom tiotal af sökande. För några år sedan beriknades de döfstumme i Sverige uppgå till 3000, hvaraf större delen ej fått eller kunde få undervisning. Denaa brist har under de senare äreu blifvit betydligt athulpen, dels genom nämnde iustituts utvidgning och dels genom inrättande af mindre skolor för döfstumma. Icko mindre äa 8 dylika skolor finaas nu på olika orter inom landet. En mening, som många hysa och som svårligen kan bestridas, är den, att en mindre sådan anstalt är bäure än en stor, enär den tlörra mer motsvarar att verkligt hem än den senare, der lätteligen ett slags kaserunlif blir förherrskande. En aktad man, som af egen erfarenhet kände såväl lifvet i ett större döfstum-institut som uti ett mindre, bedömde det förra sålunda: det bar ewt hufvudtel: det har blifvit för stort; och deraf härflyta flera andra missförhållanden. Redan Hera år hafva i Göteborg och deas granuskap fuvnits tvenne uppfostringsanstalter för dö!stumma, och är det om dessa vi nu vilja meddela några korta underrättelser. l. Stiftelsen för döfstumma å Nya Varfvet. Denna är näst den äldsta af vårt lands mindre döfstumskolor och inrättades 1859 at bat. prad. B. J. Glasell, hvilken redan förust i sitt bem undervisat en och annan döfstu m. Stiilelsen bar en rymlig lokal i den s. k. Vestra kasernen å Nya Varfvet, som fordom beboddes af tjonster in vid kgl. flottan. Iträn -äftelsens början ha i densamma intagits 150 döfstumma, at hvilka 29 (18 gossar och 11 flickor) nu vistas derstädos. Bland de 121, som atgått, äro flera som ej fullständigt genomgautt sin kurs och blifvit konfirmerade, emex do i förtid nödgats afgå, dels af bristande förmåga alt lära och dels af mälsmäns oförmåga utr betala årsatgitten. Denna är bestämd till 150 rår; ömmande omständigheter föranleda iam en miidring härutinnan, liksom ock i barn stundom erhälla kläder utan att dertill genom attal bernttigane. Barnen ha med få undantag illhört den mindre bemedlade klassen, hvarjs uvdervisningstiden måst inskränkas till 3 a 4 ar, hvilket förhållande beklagas af en iver. som vet huru lång tid som åtgår för 4 Jära den döfstumme ens så mycket som t föllsinnade barnet genom naturen och umzeslitvat inhemtar redan före det sjotto id Men — bättre något än intet, får von tänka, tills bättre tider komma, likasom man kan säga: bättre sent än aldrig, dö man få väl här som i andra dylika anod ia ve en skäggprydd, ung man jemto åttaåringen och lära iverva. De från denna stitjug ha med så undanheredt såväl läraro Jurgar, som att tala; dock är leckenimetocen jeute okriltspräket undervisningens egembiga medium. Undervisvingen omsattar do vanliga solkskoleämnena; men avenski språket upptager af lätt begripliga skäl lejonparten af lärotimmarne. Dessemellan Ölvas gossarne i snickeri och skomakeri amt flickorna i hvarjehanda handarbeten och hushåällsgoromål. Stiftelsens direktion utgöres at medlemmar inom Göteborgs samhälle, och undervisningen bestrides, utom af stiftaren, af eu tores åndarinna, en lärare och en lärarinna. Skada blott att ett alltför tätt ombyte af lärarekrafter egt rum vid denna anstalt. no