Vi erfara nu, att franska nationalförsam lingen i frågan om dekretet mot borgerliga begrafoingars verkställande före kl. 7 om morgnarne voterade den beslutade dagordningen med den ansenliga majoriteten af 423 röster 174: omkring 100 afböllo sig från att rösta. Times pariserkorresp. säger, att regeringens framgång i denna sak utan tvifvel härledde sig från motvilja hos ett stort antal deputerade avt på något sätt taga parti för dem, som förorda borgerliga begrafningar. Det opartiska intrycket är dock, att regeringens understödjare med knapp nöd undergått en komprometterande seger. Referat öfver debatten föreligger oss nu, och eftersom inrikesministerns anförande var det vigtigaste, antöra vi ur detta: pekretets utfärdande förorsakas af tvisterna emellan de funktionerande andlige och de katoliker, som icke erkänt konkordatet, men det oaktadt, såsom de visat vid sista konciliet, stå i förbindelse med Rom. Rhoneprefekten vill skilja mellan de katolska dissenters jordfästningar och de borgerliga begrafningarne. Myndigheterna ha rätt att bestämma tiden för desamma, och många begrafningar ega sedan länge rum i Lyon före kl. 6 på morgonen. Låtom oss icke glömma, att vi ha att göra med Lyon, en egendomlig stad, souf krätver särskilda lagar. Det är ej fråga om obetydliga demoustrationer, utan om en ofantlig revolutionär sammansvärjning. Man anlägger ineligiositetens mask, för att bakom den dölja en politisk organisation. Det finnes i Lyon en förening at fritänkare, hvilka ej ega någon religion och ha till valspråk: ÅIngen prest vid födseln, ingen vid äktenskapet, ingen vid döden! De ålägga de medjemmar straff, hvilka ej infinna sig vid en forbundsbroders begrafning. År 1871, Kommunens år, föres ogs inom kommunalrådet, att hvarje prest, som bevistade en begrafning, skulle skatta derför 150 fres. För begrafningarne behötde man lik; man hemtade dem från sjukhusen, man köpte lik. Man omtalar tillochmed en maire, som två dagar efter sin hustrus död hemtade kroppen för att låta borgerligt begrafva den. Ett barn om 12 år blet på sin fars önskan borgerligt begrafvet. 4000 personer deltogo i begrafningen, bland dem mairen, och på kyrkogården insamlades för de deporterades familjer. Polisens skydd har ofta begärts af familjer, hvilka man ville berötva deras lik, för att borgerligt begrafva dem. Dessa begrafningar, i hvilka mairen och kommunalråden städse tagit del, äro tumultuariska och riktiga poliska opinionsyttringar. Jag vill befria Lyons hefolkning från dessa socialistiska demonstrationer. I Lyon ega omkring 60 borgerliga begrasningar i månaden rum, och ända tills det nya dekretets utfärdande har man utvalt de lifligaste gatorna till skådeplats för dessa demonstrationer. Det är riktigt skandalösa scener. Deltagarne bära röda immorteller, röda skärp. Vi försvara samvetsfriheten mot den terrorism, som en stor förening utöfvar på samvetena. Det är på tiden, att vi göra slut på de bedröfliga dagarnes symboler, på de törargelseväckande processioner, hvilka föras genom de stora städerna af personer, hvilkas atsigter äro lätt igenkänliga. Pressenst (protestantisk prest) ville ej försvara dessa nedsättande högtidligheter, vid hvilka materialismen predikas, men ban ville försvara tankeirihetens grundsats. I viljen träffa en opinion, I hafMMMM