kanslerens motstånd mot många af det liberala partiets önskningar hade väckt ett icke ringa missnöje i de kretsar, som hittills varit regeringens stöd, och hvad det oppositionela centrumspartiet (katolikerna) beträffar, är det temligen afgjordt, att det skall vid nästa riksdag infinna sig manstarkare än vid denna. khiva har fallit, sedan khanen måst kapitulera; och kriget derstädes är åndadt — men hemkriget mellan Eagland och Ryssland skall nu börjas, säger Vambery i en insänd artikel i Times. Vambry säger deri vidare, att ryssarne härmed utfört ett värf som ställer Hannibals och Napoleons ryktbara fälttåg helt och hållit i skuggan. Åtven den bittraste fiende måste uttrycka sin beundran öfver, att fullt ekiperade soldater marschera utan ligan af en droppa smakligt vatten, i 45 graders hetta, i en sand som på ett djup af fyra eller fem fingerlängder glöder som en ugn. Och ett sådant verk ha de ryska trupper uttört, eom marscherade från Dschizzak öfvor Bukanbergen mot Shurachan eller från Mengyschlak mot Kungrad. Tschekischlar afdelningen allena har måst böja sig för oöfvervinneliga avårigheter och vändt ryggen mot Khiva. Ryssarne äro i Khiva; men Khiva är en plate, i hvilken det är svårt att komma in, dock svårare att komma ur. Det är ogörligt att draga sig tillbaka derifrån töre slutet af sommaren, och eftersom kommunikationerna äro i allmänhet ytterst svåra, skall frågan nu bli den, huruvida ryesarae skola stanna qvar i Khiva eller; draga sig tillbaka, såsom grefve Schuwaroff försäkrade i London. Ifrån denna sista ståndpunkt sedd, skall den mellansiatiska frågan komma på den europeiska diskussionens gröna bord. I vad Tachekislar-afdelningen beträffar, telegraferas det från Petersburg, att trupperna kastade sina vapen på steppen, emedan de icke längre orkade bära gevär och svärd. Sextio man dogo af solstyng, alla de öfriga blefvo sjuka och ur stånd att försvara sig. Lyckligtvis blefvo de ej öfverfallna på hemvägen. Med Khivas intagande har det nederlag, som Dschingis Khans son Dschydschi för flere sekler sedan tillfogade ryssarne vid Wolga blifvit hämnadt. I 400 år har det vedergällningskrig varat, som Iwan den förfärlige började mot de gyllene horderoas furstar och Alexander den milde nu har slutat. Hvad vi väntade har inträffat i Spanien. Den lilla statskuppen, genom hvilken cortes beröfvade sig rätten att utse alla ministrarne och dermed gaf sin sanktion åt den svängning till höger, som Pi y Margall stod i begrepp att göra, har väckt harm och förbittring i de stora städerna, hvilkas befolkning sluter sig till de i cortes slagna intransigentes. I Sevilla har befolkningen, som ej mötte motstånd hos trupperna, bemäktigat sig arsenalen och i Malaga bar äfven upplopp skett. Margall måste nu skicka trupper till dessa platser för att hålla de brandröda i styr, i stället för att få begagna dem mot carlisterna. Ställningen är derigenom försvårad, hvarlör man ej heller må undra öfver, att Margall hittills icke sett sig i stånd att bilda något nytt kabinett, utan måste fortfarande regera med de gamle. -Ossicielt tillkännagilver regeringen, att hennes trupper slagit en hel del carlistchefer och dödat andra; men carlistberättelserna vederlägga dessa uppgifter och ha alltjemt nya framgångar att omtala. Carlistberättelserna synas numera nästan vara de sanningsenligaste. Den 24 telegraferades det t. ex. från Madrid, att regeringsgeneralen Nouvilas slagit carlisterna och tillfogat dem stor förlust. Samma dag telegraferades det från Bayonne, att ett rykte der gick, att Nouvilas blisvit tilljångatagen af carlisterna under Allo, Lizarraga och Rodica, nära Pampeluna. En tid berättades det, att presten Santa Cruz. skilt sig från Don Carlos och förde krig på egen hand. Santa Cruz vederlägger nu sjelf detta och törklarar, att han städse skall förblifva Don Carlos, sin och Spaniens rätte herre lydig. — —