GAii 2e — zom intagas platserna på upphöjningen af kinesiska familjer, hvilka taga plats vid sidan at oss och nyfiket snegla på främlingarne. Damerna äro prydda med massor at blommor och emyckan i håret, läpparne äro målade röda och ögosbrynen svarta. Naglarne, hvilka på de förnäma kinesiskorna alltid äro minst några tum långa, för att antyda att de ej äro vana vid arbete, äro likaledes färgade röda med blå eller gula ränder. Fingrarne äro besatta med ringar ofta af stort värde och hela den rikt broderade drägten är öfversållad med smycken både fram och bak. . De rika kineserna sätta sin största ära i att styra ut sina fruntimmer med så många och så dyrbara smycken som möjligt, och kejearinnan, som i fullaste må är begåfvad mod sitt köns hela svagbet för grannlåt och glitter, hänger på sig allt möjligt, ehuru ej alltid på det mest emakfulla sätt. Det är isynnerhet välmående köpmän och folk af medelklassen med deras damer, hvilka man här ser på teatern. Den högförnäma kinesiska damen visar sig sällan utom sitt hus, och hennes sader, man eller älskare skulle betrakta det såsom oändligt längt uvder sin värdighet, att bans fruntimmer skulle offentligen beskådas at en och hvar. T och pipor kringbäras åt åskådarne; musikkåren, som består at 10 till 12 individer, beväpnade med gongooger, messingstallrikar och stora trummor, börjar att åstadkomma ett öronslitande larm till allmän glädje tör den kinesiska och olidliga qval tör den europeiska delen af åskådarne. Detta är inledningen till skådespelet, som uppföres på ett slags låg tribun utan dekorationer och endast törsedu med ett par stolar af bamburör. Skådespelarne, hvilka alla äro ståndspersoner, deraf nägra äro utklädda till fruntimmer, äro iförda de mest brokiga och fantastiska drägter samt upptöra tillsammans med musikanterna ett skådespel, som söker sin like. Sjelfva stycket, hvarat vi naturligtvis ej begripa ett enda ord, lörekommer oss atv behandla ett temligen slipprigt ämne, men roar i högsta grad den tacksamma allmänheten. Så småningom räka skådespolarue i extas, musikanterna likaså. Do torra springa omkring och tjuta som besatta, de senare bamra med hänforelsens kraft på sia dundrande instrument och vi skynda oss hals ötver bulvud genom trängseln ut på gaten, der vi på den förste halfuinmen äro fullkomligt lomhorda. Opiirökandet, som eedan europernas ankoust till Kina i så oerhörd grad olitatg-t hos folket, att den till och men hotar med atv i tideraas längd bli en farlig fiendo till detta, mycket talrika tolks existens, är, row bekant, toorerudt of regeringen, som at de åa. k. Opium-kHurmers S köpmåän, hvilka ha monopoi på att handla med opium, utkrafver en myeket betydlig skatt, afveusom intor-ehuflen på devva dyrbara vara är mycket hög. Ehuru opiirokanuet sålunda i Kina ej alienast ar oa förderslig utan tillika dyrbar lyx, påttaflaru aa dock opinöare otverallt och bland alla sam hallsklasser i det himmelska riket, ända uppifrån de boga mandarineraa ända ved till den uslaste coolle, bvilken i stället tor att stilla su bungor med ullbjelp af de så cashs, han mei svett och möda har förtjeaa!, gär och sörs osar dem på en opiumsrokstuga. Man igenkänner läv en opiirökare på de slappa, uervöst ryckande anletsdragen, de darrande lemmarne och hela den pragel at psykisk cen sysisk förslappning, som oundvikligen mddiöljer njutvivgen af detta förföriska gut och ehuru val de flesta at dem utan tvilvel torr eller senare inse det skadliga och litstarande i denna last, kunna de, då de eu gång börjat på att röka opium, nästan aldrig upphöra dermed, utan gå resigneradt en tör udig död till mötes. Vi vilja besöka ett dylikt opiirökarnes Eldorado ocn träda in I ett svagt upplyst, illaluktande rum, hvari befioner sig en hop kineser; några siua på längs utmed väggen anbragta säten, audra hopkrupna på golfvet, alla tysta och försatta i opiirusets olika stadier. Kökningen sker genom ett långt skaft af trä eller metall, försedt med ett litet halfrundt metallhufvud, ungefär så stort som ett hallt duadgg. Framior rökaren placeras en liten pall, avarpå finnes ett tyrtat med glödande träkol, en kopp med vatten och opiet, hvilket ser ut ungelär som tjära och är ungelsär lika flytande. I pphufvadet placeras en giöd, en won etälträd stoppas i op et, vrides vågra gånger rundtom ända till det på ändan at u äden finnes en liten opiumskula af vid pass eu ärts storlek. Denna lägges otvanpå glöden i pipan, som ester två oller tre långa drag är tom och åter måste förses med opium och glöd. En gammal och van rökare kan öka ett halfyog at dessa pipor, innan det fullständiga ruset inträder, under det att en nybörjare i allmänhet har mer än nog af halfva antalet. Smaken at en sådan opipipa är mycket obehaglig, en bitter, äcklig och söt smak, som giorde mig illamåeede, ianan jag hunnit röka ut min första pipa. Det rum, hvari vi befunno oss, var, för att tillhöra ett opiihus, temligen renligt och gästerna tycktes bli fermt uppassade. Unga kinesiskor med nakna sötter kringburo piporna och rörde sig så ljudlöst som möjigt bland gästerna, hvilka för ofrigt, den ene som den andre, icke togo dea ringaste notis af hvarandra eller 088. En gammal skrynklig gubbe rullar med : I darrande händer ihop den lilla opiikulan och Fre 1 a 1. — —t— — WD