(ur Dagens Nyheder.) Lika rörlig och okunnig kinesen är, likaså tarslig, förnöjsam och flitig är han äfvea. För några få cash (en cash är ungefär y12 Öre sv.) om dagen har han sitt lifsuppehälle: on hand fall risgryn och en skål vatten är allt hvad han bebötver. Han trälar från morgonon till aftonen för ett par skilling och är ändå glad och törnöjd. Endast detta, att han icke evälter ihjäl, är för honom tilifredställande nog och kan han förutom sin how chow äfven bestå gig en pipa tobak och en kopp tö, så begär han icke mera. Men man måste se kineserna i kivesiska omgifningar, i deras eget element för att rätt förstå buru enkelt och rörligt detta märkvärdiga folk är eÅ Inträder man en qvällstund på en kinesisk gata mötes man af ett oväsen och ett tumult, som i början förekommer nästan bedöfvande och af en för europeiska näsor allt utom bohaglig lukt, som utströnmar från de talrika matoch t6-serveringsställena. Gatorna äro alla trånga, mörka och ovanligt smutsiga. Stenläggningen består af stora, flata gråste sä nar, hvilka i allmänhet äro betäckta med ett sö tjockt lager af all möjlig orenlighet och som E ————— c e— ———— OMP d . —8 i regnväder knappast kunna passeras. De j hi flesta husen äro låga, törtallna nästen stinkande och smutsiga i en fast otrolig grad; men det oaktadt finnes i nästan hvart och ett af dem en eller flera butiker, hvari de mest olikartade artiklar försäljas. Dessa butiker upptaga vanligen understa våningen utåt gatan. Har huset två våningar, bor i den ölre oftast ett otroligt stort antal menniskor i ott par otroligt små och dåliga rum eller också är boningslägenheten att finna bakom butiken och här bo nu menniskor, svin, hundar och höns helt gemyligt tillsammans. Undautag gifvas naturligtvis från den allmänna regeln, man kan i eynnerhet påträffa stora, rikt prydda butiker ordnade efter en mera renlig princip, likasom ett och annat tempel genom sitt snygga yttre bildar ett angenämt afbrott mot den allmänna smuteighetenGatorna, åtminetone de, hvarest de flesta saluboåarne finnas. äro alltid uppfyllda af ett sådant menniskohvimmel, att man endast med svårighet kan bana sig väg genom hopen, ehu: uväl kineserna i allmärhet böfligt lemna plats åt främlingen. Har man nu så småningom hunnit vänja sig vid bullret och lukten samt ser sig om, mötes ögat af en lika så brokig som iotressant tafla. Ropande, skrikande, skrattande och g:ilande, springande och gående rör sig en b okig massa at män, qvinnor och barn framåt; männen med de långa hårpiskorna, dö hvita kattarerna, kväbyxorna och tjocka filtskorna framskrida gravitetiskt. qvinnorna komma trippande på sina miniatyrförter, nyfiket skelanie åt alla sidor, under det att sällsamt utkluta se bernungar tillsammans med vämjeliga evaita svin springa mellan benen på en, då och då sällskapunde med en tkabbig bun l, af hvilka alltid finnas öfverflöd på en kinesisk gets. Halinakna Coolies ila framåt med sina tunga bördor, springa i vägen för hvarandra, sn ågräla och trafva vidare, emåväxta kinesishor med vackra pappersblomimor iuflätade i det kolsvarta, glänsande och särdeles konstr ki upplagda håret, iförda vida benkläder (ch trånga, ofta rikt broderade och sällsamt särgade bluser trippa sladdrande och snattrar Ja forbi släpande på sina förboppningsfulla skalögda plantor; emussiga, trasiga prester, slätrakade öfver hela hufvudet, slinka gerom hopen; från de upplysta butikerna skrika köpmännen ut sina praktliga varor och billiga hriser-; från de talrika tåhusen ljuda rop och skrik ut på gatan; kort sagdt, man färdas midt i ett tumult och ett oväsen, som trotsa all beskrifning. Ett stort, med massor af de bekanta, kinesiska papperslyktorna upplyst hus ådragor sig vår uppmärksamhet. Det är ett kinesiskt epelhus, hvilket är flitigt besökt, det ser man derpå, atc menniskor oupphörligt strömma ut och in. Uppför en temligen halsbrytande trappa komma vi in i ett stort, efter kinesiskt anspråk vil möbleradt rum, der ett halftjog vålklädda kineser, hvar och en med sin kopp tå fram ör sig och den oumbärliga pipan i munnen, mod värdighet och lugn spela dowino och kasta förvånade blickar på oss, som bege oss in i ett tillstötande ännu större rum. Här försiggår det egentliga hasardspelet och här omsåttes ej obetydliga summor. Kineserna äro passionerade hasardspelare; rundt om på gator och i gränder får mau se coolies, bvilka på u appor och afvisare spela bort sina mödosamt sörtjenta cashs och de affentliga opelhusen äro alltid fulla med menvniskor, hvilka vilja fresta lyckan. Vid vårt besök i det ofvanbeskrifna huset, apeladea der ett slags rouletto. Den lilla ödesdigra kulan var med tillhjelp af ett snöre fastgjord vid en perpendikular otång at messing och svänges omkring al bankören. Rundtomkring ståagen su uHO swå taslon, märkta med kinesiska tecken. Man pomterade på vissa bestämda taflor. Stannade kulan ofvanför den taflan, hvarpå man hade pointerat. ut betalade bankören den tjugodubbla insatsen. Turen tycktes under vårt vistande derstädes oupphörligt vara hos bankören, och der spelades med ett verkligt raseri under hela tiden of alla under ett ropande och skränande, som gjorde en yr i hufvudet. Det var en ganska intressant avblick att skåda alla dessa magra, gulbleka gestalter sitta nedböjda öfver det låga bordet, der rouletten befann sig, bevakande kulans rörelser med ett andlöst intresse för att slutligen, när