—— HAAN — Hon har endast svimmat, svarade Honor. Hennes hjerta slår ehuru matt. Hon tyckes vara ofta utsatt för dylika anfall. Bör ej en läkare efterskickas? Lady Thaxter lutade sig med oroligt intresse öfver sin gäst. — Hon måste genast flyttas till sitt rum, sade mylady. Lady Rothsmere är ej den person, som svimmar sid minsta obetydlighet. Jag skulle nistan tro, att hon varit utsatt för någon öfverväldigande sinnesrörelse. Hennes kammarjungfru torde veta, hvad som bör göras för henne. Grefvinnan blef med stor omsorg flyttad till sitt eget rum, och hennes kammarjungfru, en äldre ungersk qvinna som hyste stor tillgifvenhet för sin matmor, åtog sig att utan läkares biträde återställa lady Rothsmere. Lady Thaxter lemoade ej sin gäst, förr än denna öppnade ögoven och förvirradt började se omkring sig. En stärkande dryck hade på lady Thaxters befallningblifvit tillredd åt grefvinnan ech denna dryck räcktes henne uu. Blek som döden sjönk grefvinnan derefter tillbaka på sin kudde och tycktes inslumra. Det var då som lady Thaxter smög sig ur rummet och begaf sig tillbaka till Honor. Den unga flickan hade slutat sin toilette och var fullt utstyrd för resan. Lucky var äfven färdig och stod med sin unga matmors reslåda på armen. — Är grefvinnan bättre? frågade Honor oroligt. Tror ai ej, att hon blir sjuk?