Ivarjehanda. ö Ryska kejsarfamiljen på verldsut ställningen. En korrespondent till en finsk tidning skrifver: Då jag under den kejserliga ryska familjens vistelse härstädes hade den lyckan att blifva presenterad såväl för H. M. Kejsaren, som för de båda Storfurstarne och Storfurstinnan Dagmar, blef jag i tillfälle att för både H. M. Kejsaren och H. Å H. Taronföljaren förklara genom hvilka orsaken Runebergs arbete kommit på denna plats. — Storfurstinnan Dagmar frågade mig om jag icko talade svenska, och då jag härtill jakade, fortsatte hon samtalet på detta språk. Hennes Kejserliga Höghet var särdeles nådig, och jag hade lyckan att tå i närmare två timmars tid föra henne osh hennes höge gemål H. K. H. tronföljaren omkring icke blott inom ryska, danska och svenska utan äfven inom fransyska, belgiska, nederländska och schweiziska konstutställningarna. Jag försummade icke tillfället, att fästa deras uppmärksamhet på hvartochett af de finska konstalsterna. Runebergs arbete erinrade de sig från utställningen i Köpenhamn; Janssons taflor samt von Beckers ÅFlicka med docka, behagade Storfurstinnan mycket. — Då H. M. Kejsaren besökte utställningen behagade han fästa sin uppmärksamhet vid åtskilliga finska utställares artiklar, såsom till exempel vid hr Rieks tapeter, spångardinerna från Kouvola, jernet från Marifors och andra jernbruk, Hammarens trädmassa och Jyväskylä seminarii utstälining. Petit-Journal-bolaget. Ett telegram har meddelat, att tre Paris-bankirer, Millaud Cohen och Pereire blifvit dömde för bedrägeri, de begge förra till 3 års fängelse och 3000 fres böter, den sistnämnde till ett års fängelse och 1000 fres böter. Sakens sammanhang är följande: År 1863 grundade den sedermera aflidne Moses Millaud en godtköpstidning, ele Petit Journal4, som snart erhöll ofantlig spridning, ej minst genom den kejserliga regeringens understöd, ty det nya bladet var alldeles i hennes smak och så att säga idealet af en -läsning för solket, sådant det kejserliga hofvet ville hafva den. Tidningen lemnade nemligen alla politiska frågor å sido och fyllde sina spalter med små nyheter för dagen, skandaler, rättegängssaker och rafflande, I novellform satta mordoch röfvarehistorier. Hon utgjorde således en passande läsning för ett folk under ceesarismen, hvilket skall lefva för bröd och skåädespel. Foretaget bar sig förträffligt; men olyckligtvis var grundläggaren, hr M. Millaud, invecklad i börsspekulationer och särskildt i Compagnie immobiliöresaffarer, aradan han måste göra sin kusin Alphonse Millaud till ekonomisk direktör för tidningen. Emellertid ställde hr Alphonse tidningens kassa alltför mycket till hr Moses förfogande. År 1866 utgjorde hennes skulder 2,358,000 fres och hennes tillgångar 3,141,000, men största delen af dessa tillgångar, eller 1,773,000 fres, bestod i en fordran hos Compagnie immobilireFör att rädda affären, beslöt han då att bilda ett aktiebolag. Petit Journal egendom delades i 10,000 aktier 4500 fres, och allmänheten inbjöds att köpa aktier. Dessa ströko genast med. Sedan dess företer det sätt, hvarpå bolagets ärenden skötts, en enda lång kedja af de djerfvaste vinglerier och bedrägerier, som afslöjats under den mot hrr Millaud, Cohen och Pereire öppnade rättegången. — Den nu till 3 årg fängelse dömde Cohen hade af Napoleon III utnämnts ill officer af hederslegionen. Offer för dessa bedrägerier äro icke endast Petit Journalsaktieegare, itan också en mängd tecknare å tremilliard-lånet och å staden Paris lån år 1871. Petit Journals lirektörer hade nemligen sä ställt till, att teckningen