tvenne af Macaulays mästerliga, oupphinneliga biografiska teckningar, Federic the Great och John Bunyan. Inom skönlitteraturens område är det fortfarande öfversättningarne som florera. Våra vittre författare ha i allmänhet tystnat, måhända äro förläggareförhållandena ej uppmuntrande för dem. På den svenska diktens, romanens och berättelsens fält tyckas dervarande arbetare ha gjort strike: folket törstar efter att återfinna sig sjelft, Nordens ande och lif i sin litteratur, men törsten släckes icke. Visserligen föreligger oss ett nytt häfte af de hos Albert Bonnier i Stockholm utkommande Beråttelser af Claude Gorard, men liksom pseudonymen är gallisk, är äfven innehållet i dessa berättelser halft franskt och endast formen är svensk. Förf:s kombinationstörmåga och ej ringa talang i ämnets effektfulla bearbetning oafsedda, det är dock ej af den arten, den svenska tramtidsnovellen tår vara, om den skall kunna försvara sin plats. Våra förf. trampa fortfarande i de franske författarnes spår, som blomstrade under julikonungadömet och derpå följande republik, då i romanen situationen och dialogtormenfjvoro hufvudsak och det psykologiska elementet försummades. Den emkastning har onekligen skett inom den nyaste skönlitteraturen i nästan alla länder, att just det psykologiska problemet, personernas inre karakter blifvit hufvudsak. Vi vänta ännu fåfängt på att se yttringar af detta förhållande inom vår skönlitteratur. Af öfversättningar må nämnas särskilt en hos Sigfrid Flodim i Stockholm utkommen liten berättelse Fiskmåsklippan af Jules Sandeau, afeedd att visa, huru en afskydd och derför hatfull, menniskoskygg och fånig natur kan få förnuftets gnista tänd för ett ögonblick af tacksamhetene känsla, så att han i sarans stund räddar sin välgörarinnas barn, men sedan åter ejunker tillbaka i sin andliga natt. Temat är just icke originelt, men behandlingen är särdeles älsklig och formen är den framstående franske stilistens. Från C. F. Ridderstads förlagsexpedition har utgått en diger öpolitisksocial roman ur nutiden, kallad Arbetarekonungen af Arthur Storch, en tysk författare, som i sitt hemland har ett namn. Vi erkänna, att vi ännu icke hunnit göra oss med den, efter hvad det vill synas, i klatschmanr hållna boken förtrogna. Från samma förlagsexpedition har deremot utgifvita af den berömde tyske professorn von Sybels tvenne föredrag om Den Seciala frågan, socialismens och kommunismens läror, hvilka här i flera hänseenden segerrikt bemötas. Oss synes det dock, att den tyske förf. i sin bevisning går åt motsatta sidan för långt. Hans redogörelse för Karl NMarxes, Lasalles och Albert Langes läror är at synnerligt intresse och lemnar en orienterande öfverblick på ett problem, för hvilket ingen kan i våra dagar längre hålla sig blind. I den utmärkta samlingen Ur vår tids forskning har utkommit en fjerde afhandling, Om pödeämnena, granskade med afaeende på deras näringsvärde af d:r Olof Hammarsten. En särdeles klar och populär framställning i ett ämne, som är af så ingripande vigt i det menskliga lifvet. Vi begagna tillfället att ännu en gång hos den stora allmänheten framhålla dessa förtjenstfulla afhandlingar, hvilka otvifvelaktigt bilda på visst sätt epok i vår naturvetenskapliga litteratur, hvilken ingalunda är för rik och väl beböfver så skickliga pennor och så nyktra forskares behandling, som de hvilka hittills till detta bibliotek lemnat bidrag. — Sjeltva utstyrseln bedrar alltjemt det förläggande Klemmings Antiqvariat i Stockholm. — Af Uppfinningarnes Bok, redigerad af 0. W. Ålund, har sjunde häftet redan utkommit från L. J. Hiertas förlagsexpedition i Stockholm. För ett par år sedan utgafs i Köpenhamn ett större vetenskapligt verk Den christelige Ethik af biskop Mortensen. En svensk förläggare, hr P. A. Huldberg i Stockholm, skyndade att genast till utgifning anmäla en svensk ölversättning af detta arbete. Vi protesterade då mot ett sådant tillvägagående att, rent ut sagdt, plundra den danske vetenskapsmannen och förläggaren, alldenstund här ej förelåg en ursäkt deri, att verket var afsedt för den stora allmänheten, som icke tillräckligt väl känner danska språket för att kunna njuta af t. ex. en roman på detsamma. Mortensens Etbik förutsätter ett mått af bildning hos läsaren, hvilket för visso gör dess öfverflyttande till vårt språk alldeles öfverflödigt. Den svenske förläggaren har ej fästat afseende härvid, utan nu gifvit ut det i och för sig goda arbetet i svensk öfversättning och naturligtvis till ett billigare pris än originalets, alldenstund han sluppit betala försattarearvodet. Vetenskapliga arbetens utgifvande i våra nordiska länder, der de aldrig vinna stor utbredning, motarbetas i hög grad genom detta tillvägagående af vissa förläggare, till skada för vår kultur och vår andliga utveckling. Oskicket måste stäfjas, och önskligt vore, att en gång omsider en international nordisk lagstiftning i detta fall kom till stånd, ju förr desto bättre. Ämnet kommer väl att bli föremål för den i Kristiania snart sammanträdande bokförläggarekongressens förhandlingar. 2 ——2 Viener-kyparne.