och jag I jag onskade att hon vere lord Årdeastsarltagerska, att hon vore lord Waeldemars arftagerska, a tillade han med en suck. i — Om hon finge höra, att mrs Gliut vore döende i och längtade efter att se henne innan sin hädanfärd, tror ni då att hon skulle resa till Bolton? frågade Bing. Helt säkert. Hon skulle resa, om hon också behöfde kräla sig fram hela vägen på händer och knän. Men sir Hugh Tregaron skulle äfven resa och lady Thaxter och mrs Early, myladys sällskapsdame, och dessutom miss Glints kammarjungfru, samma flicka som ryckte af er lösskägget. Hvad skulle således det tjena till? — Jag tror, att jag kan ställa om saken, sade Bing tankfullt. Jag skall resa till Bolton i morgon bittida och skicka ett telegram derifrån på förmiddagen, så att miss Glint och hennes vänner skola anlända till Bolton vid skymningstiden. Jag har ännu ej min plan fullständigt färdig; men om det finnes en gyista ömhet i flickans hjerta, skall hon komma efter mottagandet af telegrammet. Nedan måste jag försöka att få henne i mitt våld. Men hvart skall jeg, när detta lyckats mig, föra henne? Jag måste veta en säker plats, dit jag kan föra henne. — Ni kan ej behålla henne i Bolton. Skulle ni ej kunna finna någon tillflyktsort åt henne i Manchester eller Liverpool? Hon måste hållas undangömd någonstädes, tills mitt giftermål med miss Floyd egt rum, och då skall jag låta henne få sin frihet endast mot vilkor att hon gifver mig giftermålsattesten och lofvar att aldrig förråda för någon min delaktighet i hennes inneslutande under en I tid. Får jag väl giftermålsattesten i mina händer, skall i