stämd förpligtelae att vaka öfver lotsväsendet i Öresund, emedan den allmänna segelleden går närmast den danska kusten. Danmark eger visserligen ingen rätt att tvinga främmande sjökaptener att taga lots om bord, men skall ansvara derför, att pålitliga lotsar finnas att tillgå. Så mycket bör då den danska staten anses berättigad att sjelf välja medlen att fullgöra denna förbindelse. Såsom kändt är, går den af större fartyg mest begagnade farleden genom den s. k. Drogden, emellan Saltholmen och Amager. En annan, som är mindre förmånlig, kallas Flintrännan och går från Malmö i sydvestlig riktning, närmare den skånska kusten. Deraf, att svenskar ega rätt att lotsa den senare vägen, följer således alls icke, att de äfven kunna göra det genom Drogden. I alla de hittills bekantgjorda fall, då svenska lotsar blifvit antastade af danska embetsmyndigheter, hafva de förre just gjort sig skyldige till oloflig lotsning genom Drogden. En gång hade de till och med den oförsyntheten, för att begagna det rätta ordet, att förtöja sin lotskutter vid det s. k. Middelgrundet, som ligger i norra ändan af Drogden, der farleden delar sig i Kungsdjupet åt Köpenhamnssidan och Holländardjupet mot öster. Vi kunna icke fiona det annat än fullt rättvist, att lagöfverträdarne beröfvades de penningar de orättmätigt uppburit i arvode och derjemte fäldes till böter, hvilkas belopp ej kan anses vara för högt. Pratet om misshandling och fängsling är alldeles grundlöst, emedan alla lössläpptes efter några få timmar, sedan de antingen erlagt plikten eller stält borgen för sig. Lika mycket i sin goda rätt var det helsingörska handelshus, som nekade att inlösa en anvisning, utfärdad å detsamma för att betala olaga lotsning af en preussisk brigg. At denna faktiska utredning bör framgå, med huru litet fog man kan klaga öfver något förtryck, utöfvadt af Danmark emot sverska undersåtar. Man kan derföre endast tillråda Öresundssällskapets lotsar att hädanefter ställa sig gällande förordningar till noggrannare efterrättelse. Våra hetlefrade samtida, som nytjat tillfället att rifva regn i ogjordt väder, torde en annan gång litet närmare undersöka sakförhållandena, innan de gifva luft åt sitt dåliga lynne. Hvarje rättänkande svensk måste ogilla ett sådant utbrott af vidrig ilska, som Öresundsposten gör sig saker till, då denna tidning uppmanar de felaktige lotsarne att söka hjelp hos främmande makter emot broderlandets styrelse. En annan fråga är, huruvida ej de skandinaviska regeringarne genom en vänskaplig öfverenskommelse kunna ordna dessa intrasslade lotsärenden till alla parternas belåtenhet. I dylika fall inses bäst, huru onaturligt det är, att de båda rikena i statsrättsligt afseende stå så fullkomligt främmande emot hvarandra. Framtidens uppgift är att i smått som stort åstadkomma en samfäld skandinavisk lagstiftning i stället för de hindersamma partikulärbestämmelserna. Men för detta måls uppnående arbeta icke de, som för emåsinnade syften ockra på hatfulla och föråldrade fördomar. Det evenskt-yfverborna skrålet, som dock nu lyckligtvis noteras i betydligt lägre kurs än förr, är fullt at lika motbjudande som det norsk-norska eller det paeredanske.