Hb) bå 4119 dGn dågen utan TVYIIYGI Il dubbelt afseende blifvit en högtidsdag och folkfester föranstaltats i stor skala. Ganska märkligt är, att annars, då något förslag väckes om hvad som i ett eller annat afseende bör göras, så är svårt att åstadkomma enighet; men ingen meningsskiljaktighet förspörjes om sjelfva beskaffenheten af den allmänt gagnande anstalt, hvartill de medel skola användas, som nu insamlas i anledning af enkedrottningens jubileum. Enkedrottningen lärer skola den 13 gifva en stor middag å Rosendal, hvarest göres storartade arrangementer och till hvilken ej blott en mängd damer och herrar inom hufvudstaden, utan äfven samtlige lyckönskningsdeputationerna blifva inbjudna. Inom hufvudstadens samtlige församlingar hölls i går middag kyrkostämmor för att utse elektorer, hvilka sedan skola välja hufvudstadens lekmannaombud i det under instundande sommar sammanträdande kyrkomötet. Åtven om förhållandet icke varit så, att ganska många röstberättigade redan utflyttat på landet, skulle de ifrågavarande elektorsvalen icke ha lockat särdeles många till kyrkostämmorna. Det är endast de politiska valen, som förmå något så när väcka de röstberättigades i hufvudstaden intresse. Följaktligen tog det sig temligen komiskt ut, när tidningarne här uppmanade valmännen att tillstädeskomma talrikt, så att valet i möjligaste måtto kan blifva ett sannt uttryck af det tänkesätt, som besjälar valmanskårens flertal — kyrkostämmorna blefvo utan undantag fåtaligt besökta — i Storkyrkoförsamlingen, exempelvis af 15 röstberättigade deribland 11 voro kyrkofullmäktige och således ansågo sig ex officio böra vara tillstädes. Elektorsvalen utföllo fullkomligt tillfredsställande, och det är otvifvelaktigt, att elektorerna till hufvudstadens lekmannaombud skola utse presidenten frih. De Geer. Inom den korta tiden at icke fullt fem år ha fyra af vårt lands celebra män slutat sin lefnadsbana, dessa fyra, deri likställda, att de varit framstående skriftställare, att de alla varit verksamma arbetare på det publicistiska området, och -att de tillbringat längsta tiden af sin lefnad i bufvudstaden, der de ock fått sluta sina dagar. De fyra männen äro August Blanche, Johan August Hazelius, Lars Johan Hierta och Georg Scheutz. Ibland dessa stod den sistnämnde, Georg Scheutz, obestridligen främst i grundliga och omfattande vetenskapliga studier — han kunde med, fog kallas polyhistor — i anspråkslöshet, i förnöjsamhet med en knapp utkomst, och äfven i lofnadeårens antal, ty när hans lit slocknade d. 22 i förliden månad hade han upp: nått den höga åldern af 87 3 år. Af dem hade han tillbringat mer än sextio år i hufvudstaden, alltid upptagen af träget arbete och ihärdiga studier. På allt hvad han i litterär väg utförde nedlade han pligttrogen omsorg. Hans talrika öfversättningar voro oftast tillika bearbetningar. Mot hans publicistiska verksamhet har aldrig någon befogad anmärkning kunnat göras, och med ingen skiftade han skarpa hugg. Emedan han alltid var förnöjd med sin obemärkta ställning och eftersträfvade att få lefva obemärkt, frikallades han — högsinnad som han var i allt — från den tärande afundens qval i anledning af andras framgång, Han egde en beundransvärd arbetsförmåga, Det allra mesta han i litterär väg åstadkommit skref han stående, och ännu kort före sin bortgång ville han ogerna arbeta sittande vid skrifbordet. Han egde en stark kroppsbyggnad, förde ett ytterst dietiskt lefnadssätt och indelade sin tid punktligt. Hans lynne var i hög grad fredsamt, hans konversation ytterst angenäm — han hade ju varit med så länge och läst så otroligt mycket, men jag är fullkomligt öfvertygad om, att ehuru han uttryckte eig med stor lätthet, höll han under hela sin långa lefnad icke ett enda tal; då på Aftonbladets stora redaktionsmiddagar Scheutz skål föreslogs — naturligtvis — tackade han hjertligt, men blott med några få ord. Hans stora uppfinning räknemaskinen vann verldens största vetenskapliga auktoriteters erkännande och förvärtvade honom vid verldsexpositionen i Paris 1855 den stora guldmedaljen. Året derpå invaldes han i Voonskapsakademien, förut hade han blifvit Vasariddare och något längre fram fick han Nordtjernan. Vid 1859—60 årens riksdag väckte frih. Rudolf Cederström på riddarhuset motion att len frejdade vetenskapsmannen Georg Scheutz, om redan då uppnått 74 år, skulle erhålla i irlig pension 1200 rdr. I motionen framhölls lels Scheutz långvariga aktningsvärda litteära verksamhet, dels att han i 20 år arbetat vå konstruktionen af sin räknemaskin. Pensionen beviljades villigt af de tre stånden, nen den nedsattes af bondeståndet till 600 dr. Denna pension, 1200 rdr, som utgick rån d. 1 jan. 1861, utgjorde den gamle manens enda säkra inkomst under hans återstånde lefnad. Vid 1867 års riksdag anmodales Blanche, vid 1868 års riksdag Hierta af ågra vetenskapsmän att i motionsväg göra ramställning om pensionens förhöjning för scheuta till 2000 rdr; men på samma gång 3lanche och Hierta uttalade sin stora vördnad ör den aktade mannen, förklarade begge att et strede mot deras grundsatser att föreslå ågra statspensioner. Lika anspråkslöst som Scheutz lefvat, lika . (MM —— DD Alme Am mm KV A U ar