T TOSHUMICT: IV Ore exemplaret. — — — — — selbacken, med middagen som der serverade oss, och med det herrliga pingstvädret. Jag började hysa den djerfva förhoppningen att vå vän en hel dag skulle finna sig belåten oc Y att han skulle insomna belåten, då sist i sol nedgången en glad göteborgare kom till og der vi sutto på verandan, och under det kort: samtalet yttrade några ord, innehållande er reflexion, som plötsligt törsatte he X. i de miserablaste lynne. Han — den glade göte horgaren — förmenade nemligen vatt det en dast var i Göteborg som man utan allt bråk kunde enas om att taga aktier för 3 mill. en jornväg-. — Vår gemensamme vän har sedan dess sett sur ut. Presidentskiftet i Frankrike, en stor, skickelsediger politisk tilldragelse och derjemte ytterst välkommen såsom ett ypperligt material för otaliga tidningsuppsatser, torde blifva af positiv nytta för Sverige. F rankrikes nye statschef skall utan tvifvel bättre än företrädaren respektera afslutna traktater. Tillfölje af sina besynnerliga handelspolitiska åsigter tvekade icke Thiers att vidtaga åtgärder som uppenbart stridde mot de. under kejsardömet afslutade handelsoch sjöfartstraktaterna med de förenade rikena. Friherre Adelsvärd, i sin egenskap af svensk-norsk minister i Paris, använde hela sitt personliga inflytande för att få traktaterna respekterade och det är bekant att hans samtal i detta ämne med republikens president å ömse sidor varit ytterst lifliga; men det var klart att då nationalförsamlingen böjde sig för Thiers handelspolitik och England underkastade sig att han dikterade grunderna för en ny traktat mellan Frankrike och England, så skulle de föreställniogar föga verka, ehuru, berättigade, hvilka gjordes af representanten för de obetydliga polarländerna, såsom Thiers lärer uttryckt sig. Med presidenten Thiers fall är det påtagligt att hans protektionssystem ej längre kan bestå och med detsamma skall de ingångna handelsfördragen återigen respekteras. De med SverigeNorge afslutade tilländalöpa icke förrän 1876, och Frankrike kan visserligen till dess flera gånger hafva ombytt både statschefer och ministörer, men ju längre det lider desto djupare rötter slår frihandelspolitiken i Frankrike, och det är fördenskull föga troligt att handelsoch sjöfartstraktaterna med de förenade rikena blifva från Frankrikes sida uppsagde; deremot är det visserligen möjligt att inom svenska representationen något uppsägningsförslag kan väckas — i synnerhet om vid den tiden konjunkturerna icke skulle vara lika gynnsamma som nu — men föga troligt är dock att ett så stock-borneradt förslag skall gå igenom här, och ändå mindre i Norge, der man likvisst icke skulle ha något emot om Sverige uppsada traktaterna för sin del, Hr Gumelii taktlösa utfall i Andra kam maren, då fråga der väcktes om val af deputerade till kröningen i Throndhjem, har framkallat ett vidrigt anfall af hr BjörnstierneBjörnson mot hr Ludvig Josephson. Hr Björnson kan icke förlika sig med den tanken, att br Josepheon skall dirigera Kristiania teater, icke derföre att han är svensk eller -halfsvensk, utan derföre att ledningen är vickenorsk. Derföre förklarade hr B. i en till Aftonbladet insänd, till tonen lika rå som öfvermodig uppsats, att hr Josephson saknar alla de egenskaper, som erfordras för att leda en norsk teater i hr Björnsons smak. Det blef nu nödvändigt för hr J. att försvara sig, och han dar gjort det så fallständigt, att huru illa hr Björson än vid flera andra tillfällen suttit emellan, värre än nu har han ej farit, helt enkelt emedan han blifvit elagen både med obestridliga fakta och med sina egna ord och handlingar. Först och främst har hr Josephson upplyst, att han rönt ett särdeles välvilligt tillmötesgående i Kristiania af hela det bildade publikum och af pressen samt af teaterns sujetter och styrelsen, hvilken, med anledning af det gynsamma resultat hr Josephsons verksamhet redan visat, tillerkänt honom gageförhöjning med en trodjedel af det öfverenskomna arvodet. Men hvad ännu värre är, hr Josephson styrker derjemte med utdrag af hr Björnsons egna bref, att just han varit den förste, som redan i februari 1871 velat engagera denne svensk för att blifva Björnsons intendent eller ötverregissör vid Kristiania teater, med forpligtelso at föreslå repertoire, satte det i scene o. 8. vy. Några veckor derefter förnyades offerten af Björnson, som då betonar, att platsen kunde för hr J. Äblive en livs-post och att han utvivelsomt var Manden (såsom öfverregissör). En vecka derefter delgifves hr J. vidare, att saken var alldeles ordnad: begge teatrarne i Kristiania skulle sammanslås. Björnson skulde vre förste Direktör med fast lön og lidet arbeidel; hvaremot Josephson skulle taga intendentsplatsen, och han uppmanas att förtro sig till hr B, att fästa sig vid den norska scenen, som har en framtid, og en arrangör af Deres betydning ejer den ikke o. 8. v. Hvar och en, som förmår att läsa litet emellan raderna, inser nu ganska väl, att orsaken till hr Björnsons hatfulla uppträdande mot hr Josephson ligger deri, att den senare af teaterstyrelsen blifvit engagerad, hvaremot den förres plan att blitva -förste Direktör med AA br de ooo aa