Å F . Om schahen af Persien läsas i de utländska tidningarne de för europeiska begrepp underligaste berättelser. Det torde vara af ett visst intresse för våra läsare att erfara en del af de mest betecknande omständigheterna. Schahen är egentligen icke närsynt, men han begagnar likväl otta pince-nez eller ett par guldbågeglasögonp, dem han med stor behändighet svänger öfver sin höga mössa, och på teatern använder han en dubbel kikare. Då han höll sitt intåg i Moskwa, lorgnetterade han befolkningen, som strömmat till för att se tåget, och tog äfven ibland på sig sina glasögon. Under uppförandet at baletten öfverlemnades de till honom af hans Sadrazam eller storvezir jemte hans näsduk, hvilken denne alltid bär bakefter honom. Sedan han sjelf torkat af glasögonen, kastade han näsduken på golfvet, och hans minister lutade sig ned tör att taga upp den. I Moskwa böjde h. persiska maj:t icke sitt hufvud för någon. Schahen helsar icke ens med ögonen, Jutan nöjer sig med att se stelt på de damer och herrar, som helsa honom, såväl som på de skiltvakter, hvilka skyldra för honom. Under de tre dygn schahen uppoböll sig i Moskwa, visade han sig i sju olika drägter, hvilka dock egentligen skilde sig från hvarandra genom diamanterna. Han bar oftast en tunik af svart kläde. Då han for bort, hade han en brun tunik af kamelhår, af samma slag som bergsboerna i Kaukasus begagna, och den var rikt besatt med diamanter. Under det han var på teatern, lyfte ban en gång litet på sin mössa, ock man fick då se, att han var litet skallig. Han går med fötterna inåt, såsom personer, hvilka aldrig lärt sig att gå eller dansa. Han är en lefvande atbild af Napoleon III, om man tänker sig denne med brun hy; det är samma långsamma gång, samma orörliga ansigte, samma profil, ja, tillochmed samma figur; näsan är lika framstående, mustascherna lika trodiga, och den blå anstrykningen på hakan och kinderna vittnar om, att ett lika rikt skägg kunde omgisva hela ansigtet. Endast ögouen äro olika, i det schahens äro större och ha ett öppnare uttryck. Under det schahen uppeböll sig i Moskwa, åt han städse middag på sitt eget rum, omgifven af sina tjenare. Då han kom, förklarade han genast, att han först ville fara ut, då han begaf sig till teatern, och att han ville spisa middag två timmar efter solens nedgång. Han reser under en mycket sinnrik fiktion, utan att vara skild flån Persiens jord. För hvarje deg lägger man i hans stöflar litet persisk jord, hvaraf han medför en hel del i en stor koffert. Han begagnar aldrig linne och kläder aldrig af sig helt och hället, då han lägger sig att gofva; hans säng utgöres af blott ett täcke, som utbredes på golfvet, och hans svit sofver på samma gätt. Han väcker sina tjenare med en spark, men let hindrar icke, att de straxt derefter sätta sig på huk vid hans sida på täcket, ja, de lrifva sin förtrolighet så långt, att de två sånger ålo upp hans frukost i Moskwa. Hela letta förhållande är en otrolig blandning af kamratskap och despotism. Då ryske hoffurien första gången bar in till schahen hans )ljong, åt han den; men då furiren åter kom n med andra rätten, flyktade h. persiska maestät skyndsamt in i ett rum intill. Man ick veta, att hela frukosten skall efter den ersiska etiketten serveras på en gång och tt ingen kristen får djertvas se herrskaren ita. Schahen åt för öfrigt ett otroligt antal nåhider och begärde oupphörligt frukter, is ch bonbons. Det var således ej svårt att örstå, huru han kunde uppskjuta med sina niddagar så länge. Första dagen han kom ill Moskwa, åt han först middag med sina ustrur två timmar efter det han farit hem rån teatern. Dessa damer föranledde en traikomisk tilldragolse. Då den tjenare, som ar med belysningen att göra, vid mörkrets obrott inkom med en tändhandlampa för att elt prosaiskt utföra sitt värf, rusade eunuca på honom med dragen dolk. Den olyck8, som nära vog tappat lampan afförskräc