— zz vw — frerlatelse eller pantsättning utaf sörsäkringsbref. X. försäkrade d. 15 mars 1870 hos förzäkringsbolaget M. ett honom tillhörigt fartyg ör ett belopp af 18,000 rdr samt pantsatte senom särskild afbandling d. 23 i samma månad och år försäkringspolisen hos Y. till siö-j cerhet för dennes dåvarande fordran af X, ifvensom för de penningar han framdeles komme att af Y. uppbära. Fartyget gick under försäkringstiden föroradt. och d. 21 jali 1871 anmälde sig Y. nos försäkringsbolaget och yrkade, med företeende af polisen, endosserad in blanco, att utså assuransen. Men bolaget vägrade utbetalning, emedan utmätning deraf skett redan d. 2 juni samma år till belopp af 10,000 rår för godtgörande af 2:.a fordran hos X., enligt dom d. 20 nästförutgångne maj. Y. instämde till Göteborgs rådbusrätt styrelsen för bolaget M. jemte X. och Z., med påstående att, utan hinder af utmätningen i fråga, af assuransen utbekomma sin fordran al X. rdr 16,133: 38 med ränta, efter afdrag ut derå bekomno rår 4216: 91. Genom dom d. 27 januari 1872, utlät sig rådhusrätten: att emedan den af Y. till stöd för hans talan åberopade törsäkringspolicen, hvilken vore utfärdad för X. personliger, enligt lydelsen utgjorde ett af assuransföreningens styrelse rörande det träffade försäkringsaftalet meddeladt bevis, innefattando uppgitter och erirringar om föreningens och försäkringstagareus ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, men ingalunda kunde anses såsom ett så beskaffadt fordringsbevis, hvars återställande till föreningens styrelse utgjorde ett oundgängligt vilkor för försäkringssummans urbekommanae, och dertill komme, att uti 31 S 3 mom. af det tör bolaget gällande i polisen äberopado roglomente transport af en sådan handling, hvilken transport borde ske å viss man, medgåtves endast under vilkor, att tillkkunagifvande derom genast skedde hos föreningensstyrelse, kundeX:s åtgärd att å polisen teckoa så kal ladt endossement och i sammanhang dermed, medelst afhandlingen d. 23 mars 1870, till Y, såsom säkerhet för sin dåvarande och blfvande skuld till honom, pantförskrifva samma police, utan att anmälan hos styrelsen om polisens öfverlåtelse dorvid skett, icke ansos hafva utgjort behörig öfverlåtelsa af eller baredt Y. laga panträtt, i vare sig det af sramtida händelser och omständigheter beroende fordringsanspråk, X., på grund af försäkringsaftalet, före fartygets förolyckande hos föreningen egt, ellor den bestämda fordran, 602: genom olyckan för försäkringstagaren uppkom mit, bvadan ock, då ostridigt vore, att behörig anmälan hos störelsen derom, att polisen bl svit af X. på Y. öfverlåten, icke skett förr än d. 21 juli 1871, men ait af den X. genom fartygets förolyckande tillfallna, hos assuransföreningen innestående försäkringssumma, ott belopp af 10,000 rdr blifvit för gäldande af hans domfästa skuld till Z. till nämnda kapitalbelopp jemte ränta och kostnader utmätt redan d. 2 juni samma år, utan att utmätnin gen, så vidt visadt vore, blifvit i laga ordning upphäld. rådstufvurätten, på grund af 8 och 19 S8 i 17 kapitlet Handelsbalkon, sådant detta lydde i förordningen d. 8 oktober 1861, sunuo Z. hatva företrädesrätt till berörda utmätta medel; och enär Y. således icke kunde anses berättigad att at försäkringssuuman uppbära större belopp, än som efter afdrag al nämnda utmätta 10,000 rdr åtorstode, ble! stämningspåstkendet icke i vidaro mån bitllet, än att styrelsen för försäkringbolaget M. förpligtades att till Y., hvars rätt ati såsom innohafvaro af den örverlåtra polisen i X:s ställe utbekomma det återstående at försägringesumman icke blifvit bestridd, utgifva den na återstod, äfvensom med afseende å sakens beskaffenhet, kostnaderna å rättegången, jomhkt 21 kapitlet 3 2 mom rättegångsbilken, parterne emellan qvittades. Y. fullföljde saken till k. Göta Hofrätt, som genom dom den 5 juli 1872 yttrade: att emedan ifrågavarande försäkringsbeviinnebölle intyg om tillvaron af den fordran, X. tillföljl af ofvannämnda fartygs söroly ekande erhållit hos försäkringsbolaget M., samt följaktligen måste anses kunna, i likhet med hvarje annan ovilkorlig, till viss man ställd förskrifning, med laga verkan pantsättas och detta desto heldre som, enligt hvad oåtridigt vore, jemval eganderätten till försåkringspolisen och det derpå grundade fordringsanspråk fått till annan person öfverlåtas; ty och som 31 paragrafen i det för omförmäda bolag gällande reglemento uppenbarligen alsåge allenast att begränsa den förpligtelse, som bolaget hade till hvilken sålt försäkringspolis på sig öfverlåten, men icke att förändra i lag bestämda forkållandet emellan ursprunglige försäkringstagaren och dem af hans fordringsegare, hvilka å försäkringssumman kunde hafva mot hvarandra stridande anspråk, samt således den omständighet, att Y. först, sedan Z. vunnit utmätning för sin fordran, hos bolaget anmält, det försäkrivgspolisen blifvit hos Y. pantsatt, icke förringade panteättoingens giltighet eller Y:s rätt att på grund af densamma uppbära hvad af försäkringssumman vid tiden för nämnda anmälan varit hos bolaget innestående; alltså och då bolaget icke föreburit sig ega någon fordran hos X. samt innebatvandet af lös pant, jemwlikt 17 kapitlet 3:sje och 8:da 88 person, i i