historiens. (Tal. vänder sig Vilt mot Satt fd hvilken han visar med en åtbörd. Dubbel bifallst storm från venstern). d . Tal. inlåter sig uu på en sammanfattad redogörelse för ställningen, då han såg fredens nödvändig-e het. Han ordar om den politik, som frambragt så FE örverraskande finansiela resultater. Alla handelsI 9 platser äro förvirrade, och Åvi som måste betala, vi — Mm törvåna Europa. Hvad angick allianserna, skulle tal. icke låta sig afhållas af sin blygsamhet från att öppna arkiverna för de tviflande. Frankrike har återvunnit Europas aktning. Den materiela ordningen är betryggad, och han går i borgen för den moraliska ordningen. Men tron j, att j skullen med en stridspolitik erhållit det lugn i sinnena, som frambragt sådana resultater? Svårigheten ligger dock i den ofantliga fråga, som reser sig inför oss — frågan om republik eller monarki. Äfven vi äro konservativa, och vi ha lika stor rättighet att säga det som många vida yngre män, hvilka hittills framkommit i politiken med mera ord än gerningar. J säger eder uteslutande vara konservativa, j sägen, att j icke ären monarkister. Nåvål, tillåten mig säga eder, att man ej tror eder. (Starkt bifall från venstern. I detta ögonblick inträffar en obehaglig tilldragelse. Man tyckes ha hört det applåderas från en läktare, och ursinniga röster från högern, hvilka tro sig igenkänna Mr Calmon, ropa: ÅAflägsna Seineprefekten! Det blir dock intet af. Thiers fortsätter:) Jag har ej öfvergifvit någon af mina åsigter; men jag har fattat mitt beslut i frågan om republiken. Tron j, att man kan styra med ett provisorium, som nu varat i snart tre år? Då man hängifver sig åt sina lidelser, såsom anhängarne at de olika monarkierna göra, bör man förstå, att man frammavar motsatta lidelser. I det vi föreslå eder antagandet af republiken, gifva vi icke vika för någon teoretisk otålighet, utan för nödvändigheten. Vi erkänna eder suveränitet, men vi måste ha en åsigt och säga eder den. Huru ha ri kommit till att säga eder, det monarkien var omöjlig? I veten det nog. Då man kommer och här föreslår republiken och j bafven rätt att äfven föreslå monarkien, hvarför gören j det icke? Derför att j insen omöjligheten deraf och derför att det ej finnes mer än eu tron för tre pretendenter. I svaren mig med eder tystnad. I mitt så illa behandlade budskap har jag endast angifvit för eder nödvändigheten af att lemna denna ovisshet, som förvirrar sinnena och afväpnar regeringen inför angrep en från olika håll. I hafven begärt af mig organiska lagar, men kan man väl stifta sådana, innan man fattat beslut om regeringsformen? Tal. lemnade härester en redogörelse för de lagar, som han töreslagit. Han säger, att man måste göra omröstningen moralisk, att man måste veta hvem som röstar. Hvad den öfre kammaren beträffar, bar aldrig någon stat anförtrott sitt öde åt en enda kammare. I skolen för öålrigt sjelfva döma om dessa lagar, men det gäller här äfven en högst vigtig fråga. I sen nu det olämpliga i en enda statsmakt i händelse af en konflikt. Nåväl, hufvudpunkten i de institutioner, som vi föreslå eder, ar, att rätten till församlingens upplösning blir förlagd någonstädes. Detta är en sant konservativ politik. Men hvad svaren j? Somliga vilja ej gå in på något, i afvaktan på jag vet ej hvilka eventualiteter. Andra vilja endast ha en grundlagstiftande församling för att skapa en republik efter sitt beläte. Nåväl, vi stå emellan dessa båda sidor. Vi begära från dem båda en uppoffring, och då vi icke bestrida denva församling hvarken dess makt eller rätt att fortvara, så önska vi, att den må sitta tillräckligt länge tör att grundlägga den konservativa republiken (Rörelse). J skolen icke frukta de allmänva valen. De kandidater, hvilkas val j nu beklagen, hafva endast lyckats derför, att man trodde dem vilja försvara republiken. Men ställen frågan endast mellan dem, som vilja det onda, och dem, som vilja det goda, och svaret skall icke bli tvifvelaktigt. En fast och klok regering skall bli herre öfver det hela. Om j aren af en motsatt mening, angifven mig medlet. Jag ser blott ett: diktaturen. Många skulle utan tvitvel gilla en sådan; men j hafven sett den diktatoriska makten, och j veten hvad den gjort landet. Tron mig, vi böra tillgripa lagliga medel, och det är blott sådana vi föreslå eder. Somliga vilja ej konstituera, derför att man icke konstituerar monarkien, andra derför att det icke skulle vara de som konstituerade. J hafven sett hos våra grannar, hos den segerrika nationen, en emöt som sönderslagit butikerna (i Frankfurt). Ilos oss skulle de, som ville göra det, bli förekomna. Man visade mig i går ett medlidande, som högligen rört mig. Man fruktade, att jag skulle göra mig löjlig; talaren torde tillåta mig svara honom. Jag skulle bli, sade han (Broglie), radikalismens skyddling; och skall ej han bli någons skyddliog? Han måste emottaga stöd, för hvilka den forne hertig de Broglic skulle ryggat tillbaka (Anspelning på alliansen med bonapartisterna.) Han skall bli kejsardömets skyddliog. (Tredubbla applåder från församlingens hela venster och en eller ett par bänkar på högern. lr Thiers nedstiger från talarestolen. Stor rörelse. Presidenten Buffet underrättar om, att debatten skall åter börjas kl. 2.) Då sammanträdet åter börjades, voro in trycken mycket delade. Det hette dock, att högra centern, som var emot Thiers, värfvat med sig åtskilliga anhängare. Dufaure, Pörier, de Fourtou och de Remusat befunno sig på ministerbänkarne. Inrikesministern Pårier besteg talarostolen. Han gjorde anspräk på rättighet för de nya elementerna i kabinettet att så uttala sina åsigter (afbrott från höger). Huan ville likväl icke hålla ett tal, utan blott afgifva en förklaring mot hr de Broglie, ty han kunde ej tillåta, att man sade, det han genom att ivträda i kabinettet tagit ett steg mot radikalisinen. Han hade tillhört högra centern lika så väl som hr de Broglie (mummel på höger) och han hade först lemnat den, då han sett den beblanda sig med yttersta högern (bifall trån I venstern). Ur de Broglie lemnar oss intet annat val, än att vara gäckade af eller medbrottsliga med radikslismen. Han ger oss således rätt att spörja honom, hvad ban tänker göra och huru han skall bete sig dagen efter sin seger midtemellan plebisciterna (bonapartisterna), de konstitutionela och absolutistiska monarkisterna. (Lifliga bravorop från venstern. Högern protesterar). — — TT Mm —0 -b— — — PR — — 8 — — — — — A — 122 — V — Här afbryter referenten sin redogörelse för lördagens förhandlingar, hvilken går till kl. 3 e. m. Vi afvakta i morgon fortsättning af referatet och skola skynda att då återgifva det. Enligt ingångna telegram, har den nyvalde presidenten Mac Mabon i sitt budskap till nationalsörsamlingen, hvilket upplästes af hertig de Broglie, själen i hans ministör, för