Börskrisen. om man får tro wienertidningarne och wienertelegrammen, så har börsens guldälder i det närmaste åter inträdt der; men de tyska handelsbladen varna för att tro oinskränkt på detta lyckliga förhållande, sägande, att det hela är någonting konstladt och hvilando på ekickliga, med farliga börsmanövrer. På tillfälliga stegringar, såsom då papper, hvilka för några dagar sedan icke kunde placeras till något pris, d. 19 d:s hastigt stego 10, ja, än sa till 30 floriner, kan man ej lita, emedan på dem måste följa en reaktion, som skall kräfva nya offer, så länge allmänheten af begär efter att hastigt och utan arbete bli rik fortfarande vill låta narra sig att spekulera i stället för att begagna sina penningar i en nyttig produktion eller insätta dem i sparbanker. I Hamburg uppträder tidn. Börsenhalle kraftigt emot försök i denna riktning, som en firma, kal ad Commandit-Gesellschaft Th. Isenthal C:o, vill göra, i det den utbjuder till all mänheten aktier och lottsedlar, å hvilka kunna göras inbetalningar i smärre poster, ända till 24 månatliga. Vid första inbetalningen blir lotten eller aktien så till vida köparens egendom, att alla på densamma utfallande vinster och räntor goåtskrifvas köparen, tills papperet betalts — men först då detta blifvit till fullo betaldt, erhåller han det i sin reala ego. Alldenstund nämnda firma sannolikt skall utbreda sin menniskovänliga verksamhet — att söka draga äfven den mindre bemedlade från det verkliga arbetets långsamt men säkert sig utvecklande bergning till börsapelet med dess passioner — äfven till vårt land, torde det vara lämpligt att här påpeka vissa omständigheter: Herrar Isenthal C:o skola naturligtvis å det papper de sälja beräkna för köparen en kurs, hvilken gifver dem ej blott en vacker fördel vid sjelfva försäljningspriset, utan äfven en rikligt tilltagen ränta, så att papperet kommer att stå köparen mycket dyrare, än hvad det söljes till i marknaden. Skilnaden mellan att insätta sina besparingar i en sparkassa eller hos hrr Isenthal blir således den, att den sparande i förra fallet erhåller ränta, men i det senareJ måste betala ränta å sitt eget kapital. En annan och ännu vigtigare omständighet är den, att köparen under hela afbetalningstiden måste lemna ifrån sig penningar, utan att för desamma erhålla någon säkerhet i hand. Hrr Isenthal konsorter kunna vara hederliga karlar, men de kunna också vara motsatsen — och då är köparen lätt at med sina penningar. I Berlin är fondbörsen matt och förslämd, alltjemt motseende med oro ultimoliqviderna.