var folk af en mängd olika! nationer och med rämlingarne talade baron Schwarz vanligtvis ranska, men fruktade ej heller att underhålla samtalet på deras egna respektive språk, så länge dessa språk voro at de mera kända. Till svenskan sträcker sig dock icke hans språkkännedom. Under samtalen var baronen sysselsatt dels med brefskrifning, dels med telegrafering, till och med direkt till Amerika, i och för den olyckliga ar-erikanska utställningen. Ån skickade han order till Prater, än till Prag, Briion och andra delar af den österrikiska monarkien. Att han under en så mångfaldig sysselsättning ej alltid kunde med nog uppmärksamhet följa det ämne, hvarom samtalet mellan honom och den besökande rörde sig, var naturligt. Det har derföre också händt, att baron Schwarz icke kommit ihåg hvad han dagen förut med största beredvillighet lofvat. Ej så liten vrede har derigenom ofta uppstått. Klockan tio brukade baron Schwarz lemna goneraldirektionsbyrän, och ban har sannolikt ännu samma vana, ehuru jag på de två senare veckorna ej haft anledning att der infinna mig. Sedan generaldirektören aflägsnat sig, var det direktionens förste sekreterare eller Präsidialreferent, doktor Hirsch, som skötte affärerna och lemnade företräde åt de audienssökande. Det var dock ett så ansträngande arbete, har han försäkrat, att han fruktade det han skulle sätta lifvet till, hvarföre han också tog afsked. D:r Hirsch är en f. d. publicist, mycket känd här i Wien, spirituel och puckelryggig, hvilket vanligtvis följas åt, af stor förmåga, men i saknad af baron Schwarzs utomordentliga ihärdighet. Så lävge han skötte Präsidialreforentskapet, kom han vanligtvis icke förr än långt in på natten från generaldirektionens byrå och hade ofta icke haft tid att njuta den ringaste föda under femton å sjutton timmar. Baron Schwarz har dock tid till allt, till och med att vara med på ett par festmiddagar hvarje dag. Han är en några och femtio års man, men med ett, oaktadt de grå håren, temligen ungdomligt ansigte, med högburet hufvud och liflig blick. Eburu man ännu icke kan lemna någon systematisk framställning af utställningens anmärkningsvärdaste partier, vill jag med det snaraste föra Göteborgspostens läsare på en vandring så väl genom palatset, som i parken samt kanske äfven genom konstafdelningen. Denna skulle öppnas i dag, men öppnandet sker ej förr än i morgon, måhända icke ens förr än i öfvermorgon. Blomsterutställningen har förlängts, men stänges i atton, för att åter öppvas d. 1 juni. Den i mitt förra bref omnämnda svenska anvisningsbyrån, hvars tillvaro då ännu icke hunnit blifva verklighet, har nu mera ändtligen kommit till stånd och har sin lokal i p:o 28 vid Nordbahnstrasse, snedt emot nordbanstationen. —0—