Från Hufvudstaden. Ambassaderna hade i tisdags middag företräde hos konungen och denna lysande samling af diplomater, fältherrar och andra militärer har nu lemnat Stockholm. Alla ambassaderna, utom den ryska, afreste nemligen kl. 8 samma afton med extratåg derifrån. Den ryska ambassaden skulle hemvända med ångbåt under natten till onsdagen. — om den i tisdags gilna galaföreställningen å k. Stora teatern skrifves i N. D. A. följande: Salongen var festligt upplyst och helt och hållet upptagen af högtidsklådda äskädare. Då konungen, drottningen och enkedrottningen anlände, reste sig publiken från sina platser, hvarpå folksången af orkestern uppspelades. Derefter gick ridän upp och för åskådarne visade sig en dekoration, föreställande ett grekiskt tempel. I törgården till templet, hvars portik begränsades af ett blått draperi med guld, som bildade taflans ram, stod sångens gudinna (fru Hwasser) stödd mot en kolonn, vid hvars fot syntes sångens och tragediens attribut. Hon framsade en af hr Hedberg författad, versifierad helsning till konungaparet. Härefter gafs Oberon, hvari fru Michaåli sjöng Rezias, fru Strandberg Fatimas, hr Arnoldson riddaren Huons och hr Ödmann Oberons parti. Slutligen uppfördes för andra gången — första gången gafs det på kröningsdagen — det af hr Hedberg författade tillfällighetsstycket Vid riksgränsen med musik af hr Å. Söderman och dansen af br Theodor. Såsom tilltällighetsstycke hör detta egentligen icke inom kritikens område, men utmärker sig dock såsom ett raskt utkast, genomandadt af en varm och fosterländsk ton, hvaråt hr Södermans originella och färgrika musik äfven för sin del gifver ett sannt och vackert uttryck. Innehållet i stycket är i korthet det, att tvenne vid riksgränsen boende landtmän, den ene svensk, den andre norrman, fira konungens och drottningens kröning med en bröllopsfest för sina barn (Elsa och Halvar). Erik, Elsas broder, som en tid vistats i Amerika, men ledsnat vid lifvet der, återkommer hem just till bröllopsfesten, der han gladligen finner, att nämndemannens dotter, skön Anna, ännu behåller honom i kärvänligt minne. Äfven dessa blifva fästefolk och erhålla föräldrarnes välsignelse. Prosten håller tal och klockaren sjunger visor. Särdeles vackra äro de båda kupletterna till kungaparet. Hr Willman är en mästerlig gammal soldat, m:ll Söhrling en täck och behaglig brud, hrr Janzon och Dörum förträff