Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 10 maj 1873. Skall presidenten luta åt höger eller åt venster? det är alltjemt den politiska frågan för dagen, och det är franska sättet att uppfatta republiken. Ty bland alla andra sällsamheter i den republik, hvarunder man här lefver, är den, att en enda mans vilja, när allt kommer omkring, är allas lag; den utesluter eller rättare uppsuger i sig alla de underordnade viljor och rättigheter, som skulle kunna utgöra hinder derför. Detta finner man i allmänhet fullkomligt som det skall så vara i republiken. Hvaråt Thiers skall komma att luta, det vet som sagdt ingen. Finge han rå sig sjelf skulle han visst icke luta alls, ty han tycker om att balansera i jemnvigt, och sedan två år dansar han med mycken smak på sin spända lina och begagnar mest balanserstången till att dermed knacka än högern och än venstern i hufvudet. Men man tröttnar vid allting här i verlden, äfven vid att se denna konstfärdighet, och det är för den skull nu blott ett rop både bland de konservativa och radikala: Luta måste han! . I morgon ega återigen några nya val rum, och det är icke en skymt af tvifvel om att hr Arthur Ranc, primus inter pares, marscherar in i nationalförsamlingen i spetsen för några lika goda, om också mindre talangfulla, radikaler. De konservativa och till och mes moderata republikanerna ämna ej deltaga i va let. De uppg tva på förhand kampen för av sedan grufva sig öfver, huru kursen rakar utför på börsen, huru natiovalförmögenheten får stöt på stöt, krediten ligger i själtåget, handeln tvinar och industrien kommer i lägervall, huru revelutionen reser hufvudet och de, som riskera att bli dess offer, packa sina kappsäckar. Det är just icke något vackert perspektiv för den närmaste framtiden, och om dess verklighet är, Gudnås, alla öfverens, eburu icke alla äro ense om anledningarne dertill. Derföre råder också en stor oenighet om de medel som böra tillgripas för att förekomma katastrofen, och det första man begär är, att Thiers skall luta åt den ena sidan eller den andra. I går begrafdes med öfvermåttan stor ståt den franska marinens nestor, amiral Rigault de Genouilly, uti Invalidernas kyrka. Hela den del af garnisonen, som kunde vara ledig, hade infunnit sig vid begratningsceremonien och deputationer från alla marinsta