men med akarpa kanter; en kanonkula af smidt och en dito af gjutet jern, törmodligen ett minne af danskarnes infall öfver svenska pränsen år 1611, m. m. Jemväl bar man i Södertörn, mellan Toftåsa-åsen och Ulis-åsen, håträstat förtimringar och stenfyllning eller b. k. sänkkistor till en torntida bro. I Hallands-P:n meddelas: Å Under ett stenrös i närheten af den s. k. Tjufhålan i Söndrums socken påträffades i förra veckan ett val bibebållet menuiskoskelett. som antages förskrifva sig från en långt aflägsen forntid. Som emellertid inga vapen eller andra fornsaker funnos bredvid skelettet, kan dock svårligen någonting med visshet afgöras med afseende på tiden, då den döde här funnit sin graf. — Skelettet har blifvit öfversändt till statens historiska museum. Å egorna till Bjellbo, lydande under sideikommisset Wapnö, uppbittades har om dagen vid plöjning af en åker tvenne ringar af silfver, tillsammans vägande nära J skälp. Den ena, större, bestående af trenne gröfre sammanvridna trådar och hvilken antagligen blifvit använd som halsband, var afUruten på midten. hvaremot den mindre, en armprydnad, med trenne vid den samma fästade mindre ri gar, var oskadad. Fyndet kommer att åt statens Lis criska museum hembjudas. Monumentet öfver Gustaf III, med ansattes, berättar Westmanlonds 1. tidn., siatl. onsdags e. m. på östra sidan af Djekneberget. Fosterländska sånger utfördes af elementarläroverkets utmärkta sångkör, täckelset aftogs af ett par unga dalkullor, och från bergets topp svajade den blågala flaggan öfver den vackra festligheten och de talrikt församlade åskådarne. Tullverket. K. M:t har d. 9 d:s till tulltörvaltare vid Stockholms nederlagskontor utnämnt förste kontrollören vid packhusinspektionen i Stockholm J. Petersson. Nytt litograsiskt tryckeri är i dessa gar enlagdt i Malmö af hr C. W. Löfström, som etter åtskilliga läroår vid litografiska anotaltar i Malmö ytterligare utbildat Big för sitt yrko i Köpenhamn. Då staden sörut eger tre stentryckerier och sju boktry ckorior, tordo Malmö numera vara den bland rikets städer, der i förhållande till folkmängden denna gran af industriel verksamhet är bäst tillgodosedd, säger Snäll-P:n. Eldsvåda. I Wermlands Alleh. läses följande: Den 29 sistl. april nedbrunno på IIelgebodafors bruk, tillhörigt brukspatron M v. Krusenstjerna, 3å:ne större kolhus, som dock lyckligtvis vid tilltallet ej innehöllo nägot betydligt koltörräd. Genom den fruktansvårda storm, som rasade nämnda dag, slungades i luften hela glödande bräder från de brivnande kolhusens tak till den c:a ett tusen fot derifrän belägna bostaden Rybäck, tillhörande Daniel Nilson i Helgeboda; antände uthusen derstades, hvilka alla efter fruktlösa släckningsförsök totalt neubrunno. Den innevarande boskapen blef med största möda och lifsfara räddad undan de härjande lågorna. Bakvändt. I Jönköving har en poliskonstapel, som för några veckor sedan anställdes i tjensten, blifvit häktad och åtalad för stöld från en fånge. — Sådana kunna ordningens upprätthällare understundom vara. Norge och myntkonventionen. Under det regeringens organ Morgenbladet högligen beklagar denna saks utgång i storthinget, öppet sägande att partiintresset härtill medverkat, uttalar naturligtvis det Sverdrupska -Dagbladetsig med belåtenhet. Den starka minoriteten (frågan afgjordes som bekant med blott 7 rösters öfvervigt), synes dock göra bladet något förläget, och det säger: Det vittnar om, att det bland minoriteten finnes representanter, hvilka dukat under för påtryckningar och intriger, dem karaktersfasta och insigtsfulla män borde kunnat motstå... Der äro landtrepresentanter, af hvilka man med fullt skäl kunde ha väntat, att de icke skulla låta sig skrämma af en hänsynslös agitations våldsamhet. Dessarepresentanters hållning i myntfrågan har lemnat ett nytt och starkt bevis på, huru önskligt det är, att man vid de stundande valen lägger vigt uppå att så de utslitna eller osäkra krafterna ersatta med män, hvilka förena insigt och skicklighet med karaktersfaathet och frisinthbet. Dagbladet yttrar till sist med hoverande later, att myntkonventionens förkastande i det norska storthinget skall för Europa framträda med ett otvetydigt och starkt talande faktums vigt som ett vittnesbörd om, att det i afseende på befolkningens antal minsta af de tre nordiska länderna likväl intager en sjelfständig och fullt lika berättigad ställning och icke är något bihang till de båda andra. På samma gång storthinget här genom sitt votum häfdat en vigtig saks kraft, har det således äfven vetat häfda folkets fria beslutarderätt och täderneslandets ära och anseende. Detta språk är onekligen något naivt. Danmark och myntkonventionen. De danska tidningarne uttala allmänt sitt beklagande af att norska storthinget förkastat myntkonventionen. I afseende på de åtgärder, som äro å bane från dansk sida tör att inskränka konventionen till Sverige och Danmark, yttrar Berl. Tid., att det skulle vara glädjande om ett eventuelt förslag i samma riktning från danska regeringen äfven kunde röna tillmötesgående hos vår riksdag. En dansk-svensk konvention, sådan som den ifrågavarande, skulle i så fall snart bibringa det norska atorthinget öfvertygelse om, att det enda riktiga 2 17 Å ä.. 1 Ir 7