Bref srån Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 2 maj 1873. Efterdyningarne af den stora valstriden i söndags ha ännu långtifrån lagt sig. Man diskuterar nu i tidningarne valets betydelse i allmänhet och dess inverkan på presidentens blifvande politik isynnerhet. De radikala äro nära nog smått förbluffade öfver en seger, hvarpå de neppeligen voro fullt beredda och hvars möjliga konseqvenser de svårligen kunna uppbära. Dessa konseqvenser äro dem lika svåra antingen Thiers vänder sig åt höger, i hvilket fall ban drager med sig femsjettedelar af hela nationalförsamlingen för att göra front emot radikalismen, eller åt venster, i hvilket fall hvarken denna sistnämnda förmår upprätta en acceptabel minister eller ens Thiers autoritet förmår afväpna den koalition, som kommer att bilda sig mellan alla konservativa intressen till gemensamt sjelfförsvar. Det sannolika är emellertid, att Thiers ej vänder sig hvarken åt höger eller venster, utan fortfar att gå — icke rätt fram, ty det har han aldrig gjort — utan i samma krumliga slingringar som hittills. Så låter det åtminstone på de officiösa tidningarnes språk. Lösningen af den sväfvande frågan blir då ännu för en tid ajournerad, till söga fromma för lugnet i landet. Följderna af hr Barodets val visa sig redan. Alla fonderna föllo ögonblickligen på börsen (3 procentsräntan, som utgör en barometer för alla de andra, första dagen från 56: 10 till 54: 92 och står nu på 54: 24; 5 milliarderslånet, hvars nedgång till 90 för få dagar betraktades såsom yttersta tänkbara gränsen för baisse, skall icke ens kunna hålla sig uppe på 89, det står redan på 88: 50 å 88: 80). Eo stor mängd resande lemnade ögonblickligen Paris af en på det hela taget temligen löjlig fruktan för emöter. Den vanliga emigrationen af den förnäma verlden, som annars ej brukar börja förrän i slutet af maj eller början af juni, har redan antagit en förvånande utsträckning. Tidningen Patrie, som genom sin hufvudegare, direktören för Creditfoncier, baron Soubeyran, står i förbindelse med den finansiella verlden, berättar, att under de begge dagarne, som följde på valet, gingo om intet, endast inom kretsen af dess relationer, två kommandit-affärer för öfvertagandet af tvenne af pariserteatrarne, fyra stora industriella företag af olika slag och fem förlagseller diskonteringsaffärer, af hvilka den minsta gällde 25,000 francs. Emellertid har Paris alltsedan i Söndags hållit på att göra toilett; det är ett tvättande, borstande och skrapande utan all ända för att tå bort de hundratusentals affischerna och manifesterna, hvilka — den påpassliga statistiken har redan räknat ut det —, om de lades bredvid hvarandra skulle betäcka en passabel gångstig mellan Paris och Moskwa, och ifall de i stället staplades upp i en packe skulle bilda ett torn ungetär af Nötre Dames höjd. Ännu är blott en ringa del bortsopad, och man kan se namnet BARODET (oftast på ett papper rouge tendre) stråla i en genom framgången dubbelt förklarad glans, omgifven af REMUSAT i alla möjliga färger och former. Aldrig har man sett en minister i så vidunderliga ställningar. Ån är han vertikal (och detta här som en engel flygande mot höjden, der som en afgrundsande dykande mot djupet !), in går han i zigzag som en orm; han är hoisontal, diagonal, sideral, svänger sig om hörren, kryper in i afsatserna! Och allt detta var icke tjenat till någonting. Nu är han enlast ett mål för de riktiga megborgarnessyckel — Peuh! hörde jag en blusman öraktligt utropa, en sådan der orleanisss! ian skulle säkert ha blifvit henriguinguisse med, om det behöfts, för att få stanna qvar som ninisss! Och för att härmed afsluta valhistorierna rån Paris, vet någon till huru mycket omkostnaderna, för att ändå icke genomdrifva vaet, uppgått för hr de Rmusat och hans ko