Paul Pry. Terldsutställningen i Wien. IV Vi hafva förut under Utlandsafdelninger redogjort för högtidligheterna vid öppnandet a den stora verldsutställniogen; men hvad sjelfva utställningen angår, är den ännu långt ifrån färdig och skall väl icke heller bli det riktigt fullständigt före d. 1 juni, varför ock de göra klokast, som uppskjuta sin resa dit till den tiden, om de vilja ba någon verklig nytta af färden. Vi svenskar ha så mycket större skäl att icke fjeska, somvisserligen allt är på vår asdelning å utställningen färdigt för att mottaga utställningsföremålen, men dessa saknas ännu till stor del, tack vare den långsamma expeditionen på jernvägarne genom Tyskland. Då utställningen öppnades och kejsaren gjorde sitt besök i vår afdelning, såg han ej heller mer än ett embryo till något. Men Sverige är i detta fall ej ensamt: det är med de flesta andra länder på samma sätt. Sjeltva öppningen af verldsutställningen d. 1 maj var derfor i det hela blott en tom ceremoni — kanske något misslyckad. Intressant var dock att få se en del furstliga personer lekamligen, skrifver en korresp. Kejsar Frans Josef, som bar alldeles hvit uniform med ett gult band öfver rocken, såg trött och blaserad ut. Prinsen af Wales var iklädd röd uniformsfrack med gult band öfver, svarta byxor med röda ränder, hans figur är korpulent och hans ansigte har ett jovialiskt uttryck. Kronprinsen af Preussen är en högrest, ståtlig gestalt med stort skägg och kraftiga anletsdrag, han bar hvit uniformsrock och höga ridstöflar. Den danske kronprinsen med sitt gemyll gass yttre bar dansk generalsuniform med det blå bandet öfver. Bland de vid tillfället synliga dametoilotterna var det isynnerhet en — gyllene schal, som tilldrog sig uppmärksamheten, buren af en engelsk dame, en djerft blickande brunett. Schalen var af det finaste kasimir, eller jubbelpore-arbete med de pryligaste teckningar at palmer och alldeles genomvirkad med guld samt kantad med guldfransar. Det fanns intet qvinnoöga tillstädes, som icke med afundsjuk eller beundrande blick betraktade denna schal, hvilken ovilkorligen skulle vunnit första priset af en manlig jury, om den varit ett utställningsföremå, och isynnerhet om den vid juryns pröfning ourits på den vackra engelskans bländande axlar. Alla priser äro naturligtvis högt uppjagade, men de antega i Wien nu tillochmed karakteren af ett oförskämdt prejeri; och alla korrespondenter ifrån platsen äro eniga om att framhålla detta oangenäma och för de reeonde afskräckande drag. Detta gäller isynnerhet om förfriskningsställena och restaurationerna på sjelfva utställningsplatsen. Tillochmed wienertidningarne klandra detta skarpt och säga öppet, att allmänheten bör bestraffa ofoget med en allmän strike, i det man flyr dessa utsugningshäl och i stället vänder sig till restaurationerna i sjelfva staden. För blott en enkel middag måste man betala ända till 4 gulden (6 rdr) — på en helt tarflig, restauration. I afseende på restaurationer torde det vara skäl att nämna, det firman Fröres Provenceaux från Paris inrättat på utställningsplatsen en god restauration, der den besökande gourmanden kan få förskaffa sin gom njutningen af det franska kökets läckerheter. Restaurationen ligger straxt bakom den kejserliga paviljongen på högra sidan i en litet behagligt svalkande skogsdunge. Chefen för restaurationen har vidtagit den anordning, att han dagligen erhåller med snälltåg från Paris kött och vildt, fiske, fina grönsaker och de ädlaste franska frukter. På invigningsdagen besöktes utställningen af c:a 30,000 personer, af hvilka likväl ej mer än 6000 passerade genom ingångskorsen. De andra hade brutit sig in genom en port och fingo sålunda kostnadsfritt åse herrligheten. Ett af de märkligare utställningssöremålen är den srån Italien utställda modellen till Mont-Cenis-tunneln, i hvars inre finnes snälltågslokomotivet med tendern, en lastvagn med gasreservoiren och en sofvagn at första klassen. I tunnelmodellen saknas ej heller de rum, som banvaktarne och arbetarne bebo. I utställningen finnas ej mindre än 30 bokhandelsbutiker, der bl. a. den stora utställningskatalogen törsäljes. j Ett egendomligt konstverk är den af en professor i stenografi vid Wiens universitet, Schreiber, utställda stenografiskt skrifna Ilialen, hvilken ej upptager större utrymme, än itt den kan rymmas i ett nötskal. En sida äf detta verk upptager ungefär en 2000:de lel af ytan i ett vanligt tidningsark. Enligt sagan skall ett liknande verk ha skapats relan för 2000 år sedan, åtwinstone berättar len romerske skriftställaren, Solinus, 300 år kr., i sin bok Polyhistor om en afskrift f Homerus, hvars Iliad skall ha rymts i ett ;ötskal; Plinius försäkrar tillochmed, att Ciero sett konstverket. — — — — — FA MM -—