förande hans taflor som ett sista intryck både för själen och för ögat, blir totalintrycket af utställningen alltid lugnat och harmoniskt. Man känner sig försonad med allt det mångfaldiga, allt det i afseende till värdet så olikartade, som finnes samladt i dessa rum; alltsammans sträfvar dock mot det gemensamma målet och vore man än konstnär utan att kunna hoppas på att vinna plats i de första lederna, skulle man icke d sto mindre gå bort i fast förtröstan på att man, om också endast som rekryt, följer en fana, som af de främsta, de dugligasto bäres så högt genom det brådskande, larmande lifvet derute på gatorna, der de materiella intressena försätta mängden i denna oro, i allt detta lidelsefulla uppoch nedgående, hvilkas mål ligger så långt utanför konstnär rens egen lugna verksamhet och hvars väsen derföre måste vara för honom främmande och likgiltigt. Paul Pry.