— —————————— 10—5 hvarje dag. — Förrättar alla slags tandoperationer utan smärta och till de mest moderata priser. Thiers har alltsedan början af nationalförssamlingens serior bott. i Paris uti Elysåepalatset. Dagliga dinger och mottagningar ega rom, men något rätt stor fest har ännu ej förekommit. Presidenten är, säger man, lifligt intresserad öfver det sätt, hvarpå hr de Råmusats kandidatur blifvit mottagen och sakerna arta sig för den nya eessionen. Han talar ånyo om att draga sig tillbaka, så snart den tyska ockupationen är slut, lemna politiken för alltid och sluta sitt påbörjade manuskript, om medeltidens konst. Huru mycket allvar som är härmed, må dock lemnas derhän. Thiers är som bekant en af de mångsidigaste män som funnits och har efter hvarandra sysselsatt sig med alla möjliga ämnen. Bland annat har han — hvad som är mindre kändt — en gång också skrifvit en teaterpjes. Det var på den tiden, då Scribe ännn lefde och förde spiran inom den dramatiska författare-verlden. Thiers lemnade sin lilla komedi till Mölesville, som var en af Scribes flitigaste medarbetare, och denne framlade den för mästaren för att få hans omdöme, ntan att nämna författaren. Efter att ha genomsett stycket, skref Eugene Scribe på den sista sidan sitt totalomdöme. Det lyder sålunda: Fyndiga detaljer. väl teeknade karakterer, apirituela insall, men absolat brist på intrig. — Det är sannolikt att kritiken icke skulle ha riktat samma förebråelse mot författaren om det gällt politiken. Madame Thiers har i dessa dagar presiderat den bazar, som hållits till förmån för de genom kriget föräldralösa i några rum i nya operan. Denna försäljning har inbragt en ganska vacker summa, men så var det heller icke rådligt för någon att sticka näsan in i bazaren af vyfikenhet, utan att vara försedd med kontanter; och ville man ej göra en större uppoffring för den goda sakens skull, så var det också klokast att på förhand vexla sina banksedlar, ty hvad man en gång betalade var 8 alltid jemt, såsom en bekant källaremästare i Stockholm brukade säga. — Jag har aldrig t sett ett sådant nit utvecklas af något slags 5 försäljare, som af de till största delen unga sli och vackra damerna, som hår förestodo de ip olika butikerna. Der icke vänliga uppmaninå gar hjelpte, understödda at förledande omåleo enden, grep man helt sonika förstockade köh, pare i armen och ledde dem fram som andra lå offerlam till offeraltaret, der de måste nedlägga 0 sin skärf. — Dylika bazarer ha varit under . våren mycket på modet, och ingen ung man, I sk som umgås i de förnäma kretsarne har kunIv nat undgå att för sin reputations skull upp10 offra en summa tio gånger större än hvad 50 hans anpart kunde belöpa sig till i alla de å middagar och föter, hvartill han under vintern j ut varit inbjuden, Å Säsongen börjar nu att lida mot sitt slut. en Den har i år väl icke varit lika lysande som he de sista åren på 60-talet, men likväl vida an mera än de begge näst föregående. Balerna vol ha isynnerhet lemnat rum för stora musikaliska tillställningar. Sedan vår frejdade landsji FF maninna, om vi ännu så få kalla henne, m:me Nilsson-Rouzeaud hemkommit, har hon naturigtvis varit stjernan i alla de salonger, der on värdigast låta höra sig. Det är en hel ikedom af juvelprydda armband, ringar, brocher och örhängen, som sångerskan härigenom unnat lägga till sin öfriga samling — ty en rtist som uppträder i en privat salong, unantagande naturligtvis hos personliga vänner, fort etraktar detta såsom en vanlig representaion och honoreras alltid i öfverensstämmelse ärmed. Det är en viss gräns, som på detta af itt uppdrages mellan konstnären och den öfga societeten, och det är derföre som Adelina atti aldrig låter höra sig i salongerna, emeåu man icke anses kunna bjuda markisinnan i en t arvode, hvarförutan man icke kan besvära hds ngershan. Det måtto vara en underlig och kinkig ibbe, den gamle hr Rouzeaud, som m:me lians ilsson fått till svärfar. Han är mycket rik I un h har samlat sin förmögenhet såsom plan! evan hvarandra. Ett litet fönster ed rutor af nöde Obestämd räna Ai—q AL