ande befattning såsom suppleant åt inspekjren för lifräddniogsväsendet å rikets kuster. Danska regeringen och Folkethinget. )en förenade venstern i danska folkethinget, odd af triumviratet J. A. Hansen, Berg och i Iögsbro, har i dessa dagar tagit ett steg, vilket torde till sina konseqvenser bli ganka vigtigt för utvecklingen af de nordiska ikenas konstitutionella förhållanden. Det har hittills, som bekant, varit praxis, att ett kontitutionelt lands ministrar sjelfva af representationens ställning till regeringen i de till behandling föreliggande ärendena tagit initiativet till sin afgång, i det att de begärt afsked, då konungen, om han ej velat riskera att låta det förblifva vid statu quo, haft valet emellan att mottaga afskedsansökningarne och utse nya ministrar, mera acceptabla för representatationen, eller ock att upplösa denna och utskrifva nya val, för att låta folket afgöra mellan representationen och regeringen. Denna praxis förutsätter, såsom läsaren finner, en regerande konung. Men dermed synas de ärelystna viljorna i majoritetspartierna inom de tre nordiska rikenas nedre representantkamrar icke längre nöja sig. I Norge har man börjat dansen, som bekant, i det Storthinget, ledt af sin president Sverdrup, upprepade gånger algifvit misstroendevota mot ministören Stang, förklarande densamma icke längre åtnjuta thingets gunst och bevågenhet. Såväl konung Oscar II som före honom Carl XV läto det förblifva dervid och hafva oaktadt Storthingsmajoriteteus uttalade önskan behållit den angripna ministören, hvars framtid väl kommer att bero af nästa Storthingssammansättning. Nu har man i Danmark funnit tiden vara inne till en liknande demonstration. Man började med att, efter våra landtmannapartisters föredöme, pricka nästan alla ministrarne särskilt hvar för sig, under ackompagnement från den förenade vensterns orgåner, hvilka förklarade, att regeringen ej längre kan så skydda sig bakom Landsthinget (öfre kammaren), utan måste lyda folkethingets må joritet eller afgå. Derpå skred man till det afgörande steget och sramkom med ett förslag till adress till konungen, hvari förklaras, att ministöron och Folkethinget icke äro i den aödiga öfverensstämmelsen med hvarandra, hvaraf följt en förlamning i lagstistningsarbetats vigtigaste grenar, hvilka måste afhjelpasThinget är öfvertygadt om, att de förväntningar, hvarunder H. M:t uppdrog åt den nuvarande konseljpresidenten att bilda en minister, hafva varit, att den deraf framgångna ministören skulle kunna i enighet med folkets representation utföra en konstitutionel ministörs värl. Då det visat sig, att ministören icke kan detta, bör thinget uttala detta törhållande för H. N:t. Detta förslag skall komma under behandling i dag eller i morgon. De sansade Köpenhamnstidningarne, som öppet säga, att den förenade vensterns ledare aldrig skola finna någon regering antaglig, der ej en J. A. Hansen konsorter få vara med, tro likväl icke, att af denna demonstration kommer att bli någonting så storartadt som man afsett. Rn —— RR — f )