Det kuriösa i saken är, att det var en konung af Preussen, Fredrik Wilhelm IV, som hade erkänt honom i denna egenskap och gifvit honom den legitima titeln. Företrädaren till det nya tyska kejsardömets stiftare hade förmodligen icke varit missbelåten att få Le en pretendent, som han skapat, upphöjd på franska tronen, och han gjorde derföre inga svårigheter vid att utfärda ett formligt dekret, hvarigenom den holländske urmakaren Carl Wilhelm Naundorff erkändes för legitim son till martyrkenungen, och förklarades, att hans födelseattest skulle rektifieras i enlighet härmed. Denna rektifikation skedde helt enkelt på grund af en ren nyck hos den preussiske konungen, hvilken för öfrigt naturligtvis icke hade någon kompetens i den vägen, och pretendenten befriades ifrån skyldigheten att framlägga något slags bevis, attester eller akter, som lagen i alla länder fordrar för liknande fall. Fredrik Wilbelm fann hans legitimitet tillräckligt bevisad genom tvenne fakta: 1:o att Naundorffs drag mycket liknade den suillotinerade konungens; 2:o att han var urmakare. — Man känner, att Ludvig XVI hade mycken böjelse för mekaniken och brukade sysselsätta sig äfven med urmakeri. Det förmentes således ligga nära till hands, att hans son, när han fann sig nödsakad att välja ett yrke för att lifnära sig, efter att ha undsluppit faderns mördare, just hade slagit sig på urmakareyrket. (De preussiska monarkerna, anmärker en Parisertidning spetsigt, ha ju för öfrigt alltid visat sig ha mycket tycke för pendyler och dem som åstadkomma sådana D När Naundorff, som sålunda blifvit upphöjd till hertig af Normandie, hörde dödsklockan slå som kallade honom från denna jorden, öfverlät han sina rättigheter på sin enka och sina sex barn, tre söner och tre döttrar. Den äldste af sönerna, den presumptive tronarfvingen Louis Charles utöfvar intet yrke, såsom det för resten anstår en man i en så hög ställning. Den andra i ordningen, Aderberth, är löjtnant i holländska armåen; den tredje, Ange Emmanuel, är maskinist i samma lands marin. Pretendenten stödjer sig sålunda på krigsmakten både till lands och vatten. Och dessutom, hvilket icke är det minst egendomliga i affären, räknar han på den store republikanaren Julss Favre, som han valt till sin advokat, för att få sina rättigheter erkända. Fientligheterna, d. v. 8. processen, väntas inom få dagar taga sin börian. Prins Louis Charles är åtföljd af sin syster prinsessan Amålie och af sin stallmästare, mr Gruau de la Barre, hvilken blifvit upphöjd till grefve af pretendenten. Anmaning till grefven af Chambord och hans familj har redan blifvit utfärdad att erkänna Naundorff såsom Bourbonska husets chef. Det återstår att se om preterdenten denna sång skall ha mera lycka med sig än förr. Det är nemligen icke den första gången som han inför domstol söker göra sina anspråk gällande, utan hvarje gång som Frankrikes ron är ledig har familjen Naundorff gjort nåzra steg för att få sin legitimitet erkänd. År 1851 förkastades en sådan ansökning af Seire tribunalet på utförligt motiverade grunder. Jedan dess ha arfvingarne icke alls låtit höra äf sig förr än nu. Det är föga troligt att de u förmå bevisa sin rätt bättre än förut, ehuru let otvifvelaktigt finnes många personer i rankrike, som gerna skulle se anspråken zodkända, i förhoppning att derigenom få se n splittring inom monarkiska lägret och som ålunda skulle vilja göra en konung af hat ill konungadömet. Det är kanske icke för nycket att antaga, att sjelfva sakföraron, hr ules Favre, just af denna bevekelsegrund eslutat eig att understödja saken med sin utoritet.