lemna de deputerade i fred och heldre njuta at det etora tyrverkeri, som under militärmusikens jublande toner afbrändes. Det glada sällskapet begaf sig nu till Plaza de Armas, dret der omkring en stund och gick sedan hvar till sitt; blott en af sällskapet, öfverste Daza, en dålig karl, som i det afgörande ögonblicket för 10,000 pesos öfvergått från Melgarejo till Morales och dessutom hade en andel i Aullagasgrufvorna, beslöt att atkyla sitt mod litet på kongressen. Då musiken vid hans bataljon skulle tåga till kasernen, stälde han sig i speteen för densamma och förde den till kongressen. Med sabeln i hand tvang den rusige sig in och lät derpå efter en del hånfulla och skymfande uttryck sina musikanter stämma upp en egendomlig konsert: dödsmarscher och dansvisor, hvilka han i takt accompagnerade med sabelskrammel och rått skratt. Representanterna blefvo förskräckta och förbryllade, en hoppade af ängelan ut genom ett fönster och bröt af sig båda benen. Slutligen besteg d:r Frias talarestolen och lyckades att lugna dem. De intogo åter sina platser, betäckte sina hutvuden, bvarpå kammarens president uppsköt sammanträdet och den råe sabelbjelten drog sina färde. Regeringen hade beatämt söljande dag till kongressens hemförlofvande, i det hon kände med sig, huru djupt hon kränkt den. Corral inrikesministern, lat bedja de deputerade om ett enskilt samtal i representantens för Oruro hus, Ett stort avtal hörsammade inbjudningen, och ministern tog nu till ordet för att tillbakavisa hvarje misstanke om, att ötverste D za handlat i öfverensstämmelse med rege rugen, och anhålla om en lösning, som äter försonade båda statsmakterna. Man fordrade en förklaring på heder af presidenten och öfverste Dazas skymfliga degradering; då Corral gick in på dessa vilkor och nu å sin sida meddelade de deputerade, att kongressen skulle hemförlofvas, fingo de ögonen oppna och förklarade, att detta ej kunde nu komma i fråga. Underhandlingarne strandade således; Corral skyndade högeligen upprörd till presidenten, för att underrätta honom om hvad som skett. Men Morales råkade i sådant raseri öfver den opåkallade medlaren, att han grep efter revolvern och skulle ba skjutit ned ministern, om den ursinniges unge son icke skyddat honom med sin kropp och gitvit honom tillfälle att fiy. Corral sökte och fann skydd hos amerikanska beskickningen och snart derefter ett gömställe i klostret San Francisco. Kl. 3 e. m. ville Morales ölverraska kongressen med underrättelsen om dess hemförlolning. Under klingande spel red han i spetsen för eamtlige i La Paz liggande bataljoner till kongresshuset, men fann alla bänkar tomma, under det att en tät folkmassa samlats på läktaren. Med af vrede blossande ansigte satte han sig på presidentstolen och höll ett tal till folket, hvari han utgöt de största smädelser mot landets representanter, slutande det med orden: I det jag befriar mig trån dessa forrädare, dessa samvetslösa, ovärdiga skurkar, vill jag här bereda friheten och rättvisan en plate, den stora och herrliga frihet som grundar folkets väl, den rättvisa goin dessa menniskor icke känna till. M. b., jag upplöser kongressen och förklarar härmed inför landet de deputerade af 1872 för förrädare och fega uslingar! Snart spred sig underrättelsen om denna skymf. Allmän oro. Tillochmed presidentens närmaste omgifning greps häraf, och samilige ministrarne, med undantag af krigaministern begärde afsked. Morales, som känner warken vackla under sina fötter, vill våga det yttersta och utropar diktaturen; han beger Big till kasernerna och håller tal till bataljonerna. Natten inbryter; han sätter sig till bords och hvältver i sig stora massor konjak; en anonym skrifvelse inbäres och meddelar honom, att två af hans adjutanter La Silva och La Vina ämna lönmörda honom under nattens lopp. Då bryter hin lös, rusar ut i förmaket och slår med knutna näfvar flere officerare i ansigtet. Han blir varse La Vina, rusar på ho nom och griper honom i strupen för att kasta bonom från balkongen ned på gatan. Adjutanten lyckas dock slita sig lös och springa sin väg; med fradgande mun rusade Morales nu mot La Silva; men innan han får tag i denne, griper hans brorson Frederico La Faye honom i armen för att lugna den rasande. Men Morales slår honom med knytnäfven i hufvudet, så att han störtar till marken, och vänder sig om för att gå. Men den unge officeren är blixtsnabbt åter på benen, drar i raseri fram en revolver och skjuter en kula i ryggen på sin farbror. Denne vänder sig om, men innan han hunnit taga ett steg, känner han sig traffad af ytterligare flera kulor. Morales, en :reslig man med herkulisk kroppsstyrka, säger ej ett ord, håller sig med flämtande bröst fast en stund vid bordskanten och sjunker deretter plötsligt ihop för att utandas sin sista suck i armarne på sin unga dotter, som vid skotten genast skyndat till. Mördaren var spårlöst försvunnen. Den 28 november sammanträdde de deÖonfersda rer och valda der Brag tillawi dara