visa sig, att göteborgarnes mångåriga samfärdsel och förbindelser! wed dessa områden gifver dem en ötvervigt, som gör konkurrensen svår för andra; dernäst må vi erinra derom, att det i hvarje fall icke står i göteborgarnes makt att förhindra, att icke bergslagsbanan blifver den enda vägen till dessa distrikter, och slutligen så är det ju icke här fråga om några enskilda städers eller något särskildt distrikts fördelar, utan om bolagets. Vi hysa intet trifrel om, att bolagets styrelse, som består af män från olika i saken intresserade trakter, samvetsgrant och noga skall granska saken, ianan definitivt beslut fattas, och vi betvifla icke heller, att det då skall visa sig, att den af oss påpekade inre linien öfver Ödsköldsmoer med bibana till riksgränsen skall blifva den, om hvilken de största intressena förena sig. Skulle det emellertid vara den ringaste anledning att tre, att linien öfver Åmål och Köpmannabro skall segra, bör man utan uppehåll bilda ett konsortium af norska och svenska män med uppdrag att söka bringa till stånd ett bolag för den andra af oas påpekade linien, hvilket vi antaga icke skall vara förbundet med särdeles stor svårighet.