Från Riksdagen. Kamrarne hade i förgår sammanträde, den För sta kl. 2—4 e. m., den Andra såväl å förmiddagen (kl. 10—14), som å aftonen (kl.7—12). I båda kamrarne upplästes ett från K. M:t ankommet bref med officielt tillkännagifvande om hertigens af Dalarne dödliga frånfälle. K. M:ts proposition om inrättande af elementarskolor för qvinlig ungdom gat flera talare i Förs ta kammaren anledning att afgifva yttranden till det protokoll, som beslöts skola åtfölja den k. propositionen till det för behandling af undervisningsfrågor af riksdagen tillsatta särskilda utskottet. Hr von Koch ansåg, att man i detta hänseende numera ej behöfde gå så långsamt tillväga och önskade, att man ej skulle inrätta treklassiga läroverk i rikets fyra första städer, utan 10 femklassiga ej allenast i dessa städer, utan ock i Hernösand, Gefle, Örebro, Karlstad, Jönköping osh Karlskrona, för hvilket ändamål det särskilda utskottet borde föreslå, att ett belopp af 20,000 rdr ställdes till K. M:ts förfogande. Tal. betonade dessutom vigten att inskränka eller helst alldeles borttaga de s. k. hemlexorna, såsom i hög grad bidragande till den med rätta öfrerKlagade öfveransträngningen hos vår uppväxande ungom. Grafve Henning Hamilton ansåg inrättandet af seminarium för bildande af lärarinnor vara den rätta utvägen för befrämjande af qvinnans bildning i vårt land, men tycktes deremot ej godkänna de nu föreslagna läroverken och ej heller vilja tilldela qvinnan rättighet att komma i åtvjutande af en mera utvidgad lärokurs. Tal. ansåg det ej farligt, om en och annan qvinlig individ idkade studier vid akademien, men väl, om qvinnor skulle i större skala beträda det högre lärdomsfältet. Yrkade slutligen, att de ifrågasatta läroverken måtte blifva femklassiga samt staten ej rörande deras underhåll ikläda sig för stora förbindelser. Statsrådet Wennerberg, som utvecklade de motiv, som föranledt honom att framlägga ifrågavarande förslag, ansåg, att qvinnans fordringar att i afseende på bildning komma i likställighet med mannen, hade sin grund i normala och ganska sorgliga förbällanden. Hr statsrådet ansåg, att det vore ganska illa bestäldt med qvinnorna af en lägre samhällsställning i vårt laud, och isynnerhet i de större städerna. Han hade ansett för sin pligt att hos K. M:t förorda ett obetydligt anslag för att bereda qvrinnan en tjenlig undervisning i statens läroverk och sålunda rädda mången åt samhället. Tal. yttrade slutligen, att det hufvudsakliga vore, att ett försök gjordes med treklassiga läroverk för qvinlig ungdom, ty qvinnan egde rättighet fordra, att staten gjorde något för att bereda henne en utvidgad verkningskretsHr Nordström, sem under sina resor fått af trovärdiga personer meddelad en olycklig erfarenhet i afseende på qvinnors studier vid akademier, ville heldre, att man utvidgade lärarinneseminarierna än upprättade skolor för qvinlig ungdom. I Andra kammaren fortsattes behandlingen af statsutskottets utlåtande angående reglering af utgifterna under sjette hufvudtiteln. Vid föredragning af 7:de punkten beträffande landtmåteristaten yppade sig meningsskiljaktighet i fråga om de af statsutskottet framställda förslag. Statsrådet Bergström, som yrkade bifall till statsutskottets hemstallan, visade, att en omorganisering af detta verk nu skett på ett sätt, som berde tillfredsställa alla billiga anspråk. Efter slutad öfverläggning godkände kammaren utskottets förslag. I fråga åter om den af K. M:t begärda löneförhöjning åt amanuenserna vid samma verk, hade utskottet afstyrkt densamma. Kammaren gillade efter en stunds diskussion utskottets förslag med 113 röster mot 53. Ätven beträffande utskottets hemställan, att den af K. M:t för förste landtmätarne äskade loneförhöjning ej mätte af riksdagen beviljas, föreföll någon diskussion. Utan votering gillades ock hvad utskottet föreslagit. Punkten 10, hvari utskottet, med frångående af K. M:ts förslag om beviljande af en summa af 170,045 rdr till provisoriskt höjande af lönerna för länsbokhållare, landskontorister och länsmän, hemställt, att ett belopp af 100,000 rdr måtte för ändamålet uppföras å 1374 års stat, föranledde äfven en längre diskussion. Hrr Jonas Jonasson och Hiibinette yrkade i enlighet med en af hrr Ifvarsson, Liss Olof Larsson och O. B. Olsson i utskottet afgifven reservatien afslag både i dem k. propositionen och utskottets förslag, hvilket sistnämnda dock förordades af grefve Sparre, som erinrade om länsmännens mångartade och talrika göromål, hvilka icke stodo i någon riktig proportion till den lön af 800 rdr, som de åtnjöto. Hr Lyth ansåg utskottets förfarande att vilja gitva ifrågavarande tjenstemän ingen eller ringa löneförhöjning, derför att en omreglering stundade, vara inkonseqvent och erättvist, ty tjenstemännen borde val ej lida för det, hvartill de ej vore skuld. Hr Carl Ifvarsson försvarade sin reservation. Följdriktigheten fordrade, att, då löneförhöjning ifrågasattes, indragningar af tjenster i stället gjordes. Länsmännen hade ej på långt när full sysselsättning. Når man skaffat dem sådan, då först berde de ha högre lön. Efter sitt besvär voro de tillräckligt afIönade. Hvad länsbokhållare och landskontorister beträffade, vore det åtminstone icke gifvet, att de hade full sysselsättning. Man borde derför göra besparingar genom indragningar af tjenster, så att man kunde väl aflöna de tjenstemän, man hade qvar. Beviljade man nu lönetörhöjning, så skulle man bra länge få vänta på en reform. Han yrkade derför afslag både å K. M:ta proposition och utskottets förslag. Hr Treffenberg bemötte yttrandet vid förra sammanträdet af statsutskottets ordförande, att riksdagen vore i sin goda konstitutionella rätt att vägra anslag, då det visade gig, att regeringen, som dock äfven dervid vore i sin konstitutionella rätt, ej fäste något afseende vid representationens önskan. En sådan anslagsvägran godkände hvarken rättsfilosofien, som bjöde, att ett grandadt anspråk borde tillgodoses, sä vida ej andra lika berättigade anspråk dermed träddes för nära, eller grundlagen, hvilken i regeringsformens 107 och 109 S3 ställde till riksdagens förfogande helt andra korrektiv, än statsutskottet nu tillgripit. Hvad sjelfva saken beträffade, förordade talaren i synnerhet förhöjningen