färlig för henno. Lord Waldemar vände bort sitt ansigte; men förraltaren kunde dock märka, att han var djupt upprörd. — Fortsätt, sade lorden. — I samma mån döden närmade sig, tilltog dennfruktan hos mrs Floyd. Dagen innan hon dog omtalade hon för mrs Watchley det fientliga förhållande, som råd mellan familjerna Floyd och Arlyn samt upvlyste henne om, att ni var en rik godsegare, och att någon del af er förmögenhet ofelbart måste en dag komma lilla Hilda till del. Hon sade henne kortligen, att miss Floyd skulle bl en arftagerska. Och bon sade äfven mrs Watchley, att n aldrig skulle mottaga bernet eller göra någonting för det och att ni, liksom ui hade varit likgiltig för hennes oct hennes mans bref, äfven skulle vara likgiltig för hvilkas böner som helst till förmån för lilla Hilda. Hon besvoi mrs Watchley att behålla den lilla flickan, att vårda ocl undervisa henne, försäkrande henne, stt Hilda, sedan hor hunnit växa upp, nog skulle belöna henne. Mrs Watchley gaf vika för mrs Floyds böner och aflade en högtidlig ec på, att hon ej skulle skiljas från barnet så länge hon lefde och att hon skulle uppfostra det efter bästa förmåga samt sedan miss Floyd blifvit uppvuxen, föra henne till er England. — Men huru har qvinnan kunnat underhålla flickan: — Mrs Watchley for till Venedig efter mrs Floyd: död i hopo att träffa en engelsk familj, som skulle gifvhenne anställning; men hon kunde ej erhålla någon plats