mm SP ST ff eu mA i Il ev I länge utminuteringen af bränvin kommer att fortle sättas vid bolagets sida, samhället hvarken i mora3. liskt eller ekonomiskt hänseende kan af bolagets verksamhet vinna det resultat, som i annat fall kunde ernås, hvilken förklaring styrelsen härmed förnyar. d Då det under förflutna år visade sig, att alla k arbetslöner successive stegrades och uppnådde en N icke anad höjd på samma gång begäret efter spirituosa allt mer och mer gjorde sig gällande, beslui tade styrelsen att, med bibehållande af samma mi; 5 nimiqvantitet, 20 tum, Som allt sedan den 18 juli 7 f. 1870 varit för hemtningsrörelsen bestamd, i den mån det blef styrelsen möjligt, söka förhindra en allt för stor kon-umtion genom att uti hemtningsrörelsen i b successive höja priset å bränvin. Följden häraf blef den, att utskänkningsbolaget r uti sin hemtningsrörelse under året afyttrade 73,153 kannor 90 tum bränvin mindre än under det töregående året, hvaremot bränvinsförsäljningen till förtäring på stället i utskänkningslokalerna ökade sig ti med 29,003 kannor, så att ärets bränvinssorsäljning n likväl understeg det föregående årets med 44,0507.;00 so kannor. Det var således icke utskänkningsbolaget, som förorsakade den stora konsumtionen at bränvin, hvilket man från ett visst håll sökt göra troligt. Orsaken till den ökad. konsumtionen låg också i klar dager, det var nemligen sgalningen hos en och annan minutör, som bedrefs i särdeles stor skala. Redan vid auktionsinropet af utminuteringsrättigheter är alla spekulanters afsigt att köpa dem till lägsta möjliga kannetal, men att vid utöfningen af samma söka afsätta den högsta möjliga qvantitet, till hvars ernående undgåendet af skatt för en stor del at försäljningen jemte salningen, som medgifver det låga försäljningspriset, också kraftigt medverka. För kommunen gifves ock intet olämpligare sätt för bevakning af dess intresse i spirituosahandeln, än att försälja vare sig utskänkningseller utminuteringsrättigbeter på auktion. Styrelsen hesiterar icke heller att uttala den mening, att förr än hvarje kommun af lagstiftande myndigheter tillerkännes full rättighet att sjelf, på sätt kommunen nyttigast synes, vare sig genom en dertill vald styrelse eller genom bolag utan andel i förtjensten, ordna och handhafva sin spirituosabandel, hvilket endast vore ett uttryck af sjeltstyrelse och sjeltbevarelse, så kan berörde handel, som i individens, kommunens och samhällets lif så djapt ingriper, icke hållas inom behöriga gränser. Det är kommunen, som både i moraliskt och ekonomiskt hanseende, i fattigvård och demoralisatiom får uppbära följderna af en missbrukad, vanvårdad och lössläppt spirituosabandel. För att i någen mån kupna stäfja detta onda, finnes numera ingen annan utväg, än att myndigheterna fortsätta samma bana, som de hittills beträdt, att nemligen successive minska utminuteringsrättigheternas antal. Styrelsen upprepar, hvad den i flera föregående berättelser frambållit, nemligen det nödvändiga deruti, att det, för bedrifvande at den bättre spirituosahandeln i minut inom kommunen, fordras att kommunen kan utlemna särskilda rättigheter för denna handel, eller ock, hvilket kanske är det lämpligaste, att sådane rättigheter må al bolag, på hvilket all utminuteringshandel är af kommunen öfverläten, till andra i denna handel kunnige och tjenlige personer öfverlåtas mot erläggande förskottsvis till bolaget af den årliga afgitt, sem enligt skriftligt aftal emellan bolaget och ifrågavarande personer blifvit med afseende på handelns utsträckning bestämd. Med denna rörelse bör, enligt styrelsens förmenande, kommunen aldrig sig befatta. Euligt hvad förut blifvit nämndt har af bolaget omsatts 14,00210, k:r bränvin mindre än föregående året, hvaremot konsumtionen af bättre spirituosa och viner ökat sig, den förra med 11.8874510, k:r och den senare med 58974100 k:r. Detta häntyder på ett okadt begär tor ädlare spirituösa drycker än bränvin. Genom erfarenheten har ock nu blifvit tillfullo bekraftadt, att det hufvudsakligen är geoom försäljningspriset, som det omättliga supandet kan stäfjas, ty genom en skalig förhöjning i försäljningspriset faller konsumtionen och tvärtom. Styrelsen anser sig böra inför bolaget vitsorda dess tjenstemäns berömvärda nit vid fullgörandet af sina åligganden och vill slutligen framhålla, att poliskåren beredvilligt bistått bolagets föreståndare vid ordningens upprätthållande på utskänkningsställena. Ur den af de af bolaget utsedde revisorer (hrr Carl Rhsdin och James B. Leffler) afgifna rovmionsberättelsen för försäljningsäret intill d. 30 september 1872, meddelas följande: Af de 61 utskänkningsrättigheter, som på bolaget varit öfverlåtna, ha 42 varit disponerade, deraf 25 för värdshus och utskänkningsstallen. 7 för hemtningsställen och 10 för restaurationer, klubbar m.m. Bolagets inkomst hade utgjorts af behållning å utskänkningsrörelsen 304,320 rdr 05 öre. Utgifterna hade varit: bestämd afgitt till stadskassan 120,000 rdr, byror för utskänkningslekalerna 41,265 rdr, bidrag till föreståndarne, tjenstfolkets aflöning och föda, uppvärmning m. m 17,675 rdr, aflöning till kontorstjevstemannen 11.220 rdr, räntor 617 rdr 67 öre, gaslysning i utskänkuingslokalerna 8848 rdr 90 öre, diverse utgifter, såsom skatter, reparationer, tidningar, annonser, hyra för kontorslokalen m. m., 15,841 rdr 95 öre, afskrifningar å möbler och inventärler 2472 rdr 13 öre, dito a kontorswobilier 190 rdr 73 öre samt godtgörelse till stadskassan af återstående behållningen 86,188 rdr 67 öre, eller tillsamman 304.320 rdr 05 öre. Revisorerna afsluta sin berättelse på följande sätt: sVid bolagets utskänkningsställen hafva vi vid personlig inspektion ej funnit ringaste anledning till klander, utan en god ordning och renlighet rådande, allt vittnande på ett fördelaktigt sätt om den uppmärksamhet bolagets tjensteman egnat sina åligganden. Då bolagets styrelse på allt sätt genom nit och omtauka i dess förvaltning sökt befrämja bolagets bästa, vilja vi härmed tillstyrka futl och tacksam decharge för den tid vår revision omfattar. n Göteborgs arbetareförening hade igår eftermiddag ett talrikt besökt allmänt möte i Exerelshuset, hvarvid föredrogs ett från vei 2 derbörande komitk ingånget förslag till skrifa velse till stadens representanter vid riksdagen, le I med uttalande af den önskan, att dessa måtte, d för hämmande af den omåttliga bränvusför5 bDrukningen, på lagstiftningens väg söka verka ti till, att dels Göteborg må återfå sin forna rätt g I att sjelf bestämma öfver sin bränvinstörsäljoing I och dels en förhöjd skatt åsättas bränvinstillet verkningen. En liflig debatt uppstod, hvarir under man allmänt slöt sig i principen till ss, den första punkten. På grund at en del de ke i taljanmärkningar mot sjelfva skrifvelsen, be Urfa nå föärglag af hr Krank ati