liga, utbad sig ett ögonblicks lugn för att kunna göra de nödiga förberedelserna till afresan. Detta medgafs honom, och han begagnade den tiden till att författa en protest mot den våldshandling, för hvilken han var föremål; denna protest undertecknades af honom och hans tillstädesvarande underlydande. Efter det han iklädt sig sin biskopsskrud, förklarade han sig färdig till afresan. Han begärde att bli förd till fots till gränsen, men polisen kunde icke tillstädja detta försök att framkalla folkupplopp. Han anmodade poliskommissarien att bära hand på honom för att visa, att det endast var för makten han böjde sig, hvilket denne dock äfven afslog, emedan han ansåg det tillräckligt att visa på sitt embetstecken. Biskopen gick derpå ned till den vagn, som för ändamålet hölls i beredskap. Då han kommit till den transka gränsen, steg aan ur, längre ville han ej på något vilkor begagoa vagnen, utan gick till fots sträckan till Fernex. Han vände sig nu mot sina rsångvaktare och tillropade dem följande ord: Jag ber till Gud, att den handling, j här utöfven, icke må blifva en källa till olyckor för eder, eller för mitt land, eller för mina förföljare. Gud förlåte er edra synder! Gendverregeringen, som mottager alla kommunister, förjagar i dag en borgare; jag beklagar, att mitt land så vanhedrar sig. Jag kan ej fatta, att man till denna grad fruktar vigvattnet, då man icke hyser någon fruktan för petroleum I I Gåneve samlades om aftonen de troende katolikerna för att begråta sin själaberdes landsförvisning; men några oroligheter egde ej rum. I Fernex samlades befolkningen kring martyren, som tagit in hos presten derstädes, för att betyga honom sitt deltagande, och om aftonen illuminerades det i Voltaires Fernex, denna plats som har en ateist att tacka för sin namnkunnighet och nu söker en ny berömmelse i att hysa ultramontanismens förkämpe. Schweiz har nu emellertid sjelf kränkt sin högt skattade borgarerätt, och den saken är kanske vigtigare genom sina konseqvenser, än hela den bittra striden med påfvestolen.: I Spaniens hufvudstad bragte nationalgardets officerare den suveräna nationalförsamlingen sin hyllning och lofvade den under alla omständigheter sitt understöd. Presidenten Martos förklarade wid tillfället, att nationalförsamlingen var den ende laglige innehafvaren af högsta makten, han var fast besluten att upprätthålla republiken, friheten och ordningen. Han tillade, att intet parti åsyftade någon opposition mot nationalförsamJingen; men denna skulle ej heller tåla någon hotelse; han skulle förr dö på sin post, än vika för makten; han skulle frälsa republiken från alla faror, vare sig att dessa hotade från roaktionens eller från demagogiens sida. Nationalförsamlingen litade på understöd af armn och de republikanska frivillige. Enligt vårt ena gårdagstelegram, har schism utbrutit inom regeringen, och ha de radikala behålit öfvervigten. De spanska telegrammen bära liksom spår af att jäsningen är i tilltagande. De europeiska makterna intaga också alltjomt en förbehållsam etällning. En korresp. berättar, att några timmar efter konung Amadeos afresa kördes en ung skön spanjorska, som föreställde republikens allegoriska figur med den röda frygiska mössan, på en triumfvagn genom gatorna. Tusentals menniskor beledsagade tåget med fanor och musik. I Wiens societet omtalas mycket en af baron Nathaniel Rotschild, ende sonen och arftagaren till frih. Anselm, chef för den österrikiska linien af denna penningdynasti, ingången förlofning med grefvinnan Messey, dotter till en general och öfverhofmästare hos erkehertig Rainer. Brudgummen vill utjemna olikheten i trosbekännelse genom att öfvergå till kristendomen, i trots af sin gamle fars invänningar, hvilken afskyr detta första fall af ett religionsskifte inom sin familj och tillochmed skall hafva hotat sonen med att göra honom arflös. I Paris har ännu ett finansbolag hemsökts af polisen. Häromdagen infann sig neml. en poliskommissarie i de lokaler, som tillhöra Bolaget för franska ångfärder. Direktören var ej tillstädes, utan blott en underordnad tjensteman. Poliskommissarien visade sin fullmakt och började undersöka kassan, hvilken visade den magra summan at tusen francs. Derefter tog han i beslag alla böcker och papper. Bolaget bildades met slutet af andra kejsardömet. Dess grundläggare voro Le Pelletier, som f. n. sitter i Maras för sin delaktighet i affären med Crdit Communal de France, och Lucien Armau, f. d. deputerad i lagstiftande kåren. Den senare var just stämd på stat, då ban grundade detta bolag. Stora prospekter utfärdades, och tusentals obligationer såldes. Penningarne förslösades af styrelsen. Öfver ytterligare andra finansbolag hänger Damoklessvärdet. Skandalen i Preu ssen kommer att antaga allt större proportiener. Som bekant bade Lasker framkastat beskyllningar för jernvägsbestickningar mot prins Biron af Kurland, hvilka beskyllningar denne bestämdt tillbakavisat. Men nu erfar man, att en kassör ! hos prins Biron för en tid sedan stämt det : rå gavaranda jarnvägaehalamat ARh andan 44 2—2 —.. —hö — OS— —