men hans hem var i ett grått stenhus nära herregårdsbyggnaden, och det var der han tillbragte sin lediga tid. Samtalet vände sig på Darrel Moer, och lord Waldemar frågade om det var sonnolikt, att han skulle komma att gifta sig. Förvaltaren spratt till vid denna fråga. Af någon anledving som han endast sjelf kände till var srågan synbarligen oangenäm för honom. — Jog tror ej det, mylord, sade han hastigt. Mr Moer är ej rätt passande för det äktenskapliga lifvet, såsom ni väl vet. Han blir ständigt betagen i vackra ansigten, och lika ofta afsvalnar hans kärlek. Han är lika flyktig som vacker och far från ansigte till ansigte, liksom ett bi flyger från blomma till blomma. — Alldeles så ja, medgaf lord Waldemaor. Darrel är ej annat än en lättsinnig och sjelfsvåldig pojke oaktadt sina tretioåtta år. Jag har uppmavat honom till att gifta sig, och han har svarst, att han skall göra det så fort han lemnat ungdomen efter sig. Han påstår, att han ej kan uthärda att vara bunden vid en qvinnas förklädsband, och att det är tids nog för honom att tänka på giftermål. Han är märkvärdigt vacker, Grimrod. — Ja, mylord. — Jag förstår något af min nevös karakter. Och han väntar att få efterträda mig såsom egaro till alla mina gods? Han inväntar kanhända min död för att kunna göra ett förnämligare parti? Jag säger er, Grimrod, att han har länge nog begått dårskaper, af hvilka några varit väl mycket oförsvarliga. Man har låtit mig få veta åtskilligt af