mer att ske af tvång — samt läsa er bibel och ställa er på god fot med fångpredikanten — eller hur? — Jag är deporterad på lifstiden, svarade Richard, och jag förmodar att sådana fribiljetter ej gerna delas ut till lifstidsfångarne. — Ingen kan veta. Det finnes undantagsfall, ser ni. Favoritskap kan göra rätt mycket. Skaffa er ett godt namn om er och ställ er på god fot med presten, det är mitt råd. — Jag vill ej söka gunst af någon menniska, svarade Richard stolt. — Söka gunst! naturligtvis icke; men ni tycker ju om er bibel, och ni kan gerna läsa den. — Jag skulle tycka om att återse Queensland och den nya gården innan jag dör — se hvad Jim förmått uträtta på den, sade Richard tankfullt, för öfrigt tror jag ej att jag mycket bekymrar mig em antingen jag är i ett fängelse eller ej. Jag förmodar att mitt arbete på Portland blir utom hus, så att jag kommer att ha den blå himlen öfver mitt hufvud och känna hafsvinden blåsa på mig. Jag frågar ej efter huru hårdt arbetet kan bli, blott det ej kommer ett försiggå inom fyra väggar. — Men om ni någonsin blir fri, Richard, så kom öfver till oss. — Om jag någonsin blir fri, skall jag segla direkte bort till Brisbane. Jag vill ej komma tillbaka till Kent för att bli utpekad säsom den förste hvilken någonsin bragt vanära öfrer namnet Redmayne. — Obh, Richard, jag tror ej att det finnes någon bland