An TT. Clusson. Från Utlandet. I lördags företogs i Preussens dep.-kammare till afgörande frågan om Laskers förslag ang. nedsättande af en parlamentarisk kommission för undersökande af de missbruk, som skola egt rum vid meddelandet af jernvägskoncessioner och bildandet af dit hörande jernvägsbolag. Dagen förut hade det pr telegraf förut kända kongl. budskapet upplästs, i hvilket bebådades nedsättandet af en kongl. kommission i samma syfte, och frågan vände sig derför om, huruvida kammaren skulle af detta skäl afstå från nedsättandet af en kommission, vald af densamma sjelf. Tillströmningen till sammanträdet var utomordentligt stor, och nå stan alla deputerade bade infunnit sig, under det att ministerpresidenten Reon, handelsministern Itzenplita ech inrikesministern Eulenburg voro jemte kultusoch justitieministern tillstädes. Motionären Lasker tog först till ordet och uttalade sitt erkännande af den anda, som låg till grund för det k. budskapet, men anmärkte dock, att det icke desto mindre var kammarens pligt att noga öfverväga, hvilken undersökningsform som borde föredragas. En parlamentarisk kommission hade lika Rå väl som en Kongl. sådan sina goda och svaga sidor. Men den tördelen var med den förra förenad. att folkrepresentationen kunde göra sitt inflytande gällande, under det att den å andra sidan icke skulle kunna verka efter sin bestämmelse, om den icke kunde räkaa på regeringens bistånd och goda vilja. Hvad angick nedsättandet af en k. kommission, så utgjorde denna ett stert och vigtigt steg framåt i det politiska lifvet, för så vidt deri låg ett erkännande från regeringens sida, att den i vissa fall icke kunde undvara folkrepesentationens stöd, men en sådan kommission skulle likväl endast blifva ett alldeles gagnlöst verktyg, om man ville genom den kollegiala grundsatsen så ställa, att röstmajoriteten skulle afgöra, hvad och huru der borde undersökas. Om detta var regeringens afsigt, borde kammaren heldre hålla sig alldeles utanför saken. Enl. talarens förmenande måste det stå hvarje medlem at kommissionen fritt att uppställa hvilken fråga som helst, och denna rätt var desto nödvändigare som landtåagens och särskilt deputeradekammarens medlemmar voro i afgjord minoritet i den töreslagna kommissionen, neml. 4 mot 5. Hvad vidden af undersökningen angick, så inskränkte sig denna i det k. budskapet till jernvägsväsendet, men härmed fick det ingalunda vara sagdt, att missbruken vid stiftandet af aktiebolag på andra områden voro strafffria. Dessa stodo tvärtom som syndare, hvilka blott väntade, att deras tur skulle komma. Tal. upplyste vidare, att han under de sista dagarne kommit i besittning af en del aktstycken, hvilka ställde de omtalta missbruken i en ännu ofördelaktigare dager. Det hade sålunda blifvit från kompetent sida visadt, att han i sitt första föredrag endast haft en högst ofullständig föreställning om ruttenheten i det Strousbergska affärssystemet, och hvad Wagener angick, så hade han i sin ege ett bref från denne, hvari ban uttryckligen erkänner, att han haft ej allenast två, utan tre koncessioner, hvilket påstående blitvit upprepade gånger vederlagdt såväl officiöst som officielt. Lasker upplaste äfven det tryckta formuläret till en sörbindelse, genom hvilken konsortiet Wagener-OderSchuster fritager aktieegarne i den pommerska centralbanan från inbetalning af de tecknade beloppen, under det att bemalta hederliga konsortium samtidigt förklarar i lockande annonser, att dessa inbetalningar verkligen egt rum (allmän sensation). Tal. uppmanade under allmän munterhet kammarens jurister att nämna den adeqvata beteckningen för ett sådant handlingssätt och tillade, att at det material, som stod till hans förfogande, på det klaraste framgick, hvilken förvirring och principloshet som rådde inom handelhsministeriets byråer. Under dessa omständigheter uppmanade han slutligen kammaren att heldre uppskjuta med saken, än att fatta ett öfveriladt beslut, ifall regeringen icke kunde afgifva de nödiga garantierna för, att det blef verkligt allvar med undersökningskommissionens verksamhet. Grefvre Roon sade, att en sjelfstandig parlamentarisk regering icke kunde efter det k. budskapets inlemnande räkna på regeringens understad, men han ansåg det å andra sidan följa af sig sjel t, att hvarje euskild medlem af den af regeringen föreslagna kommissionen hade full frihet att framställa frågor och göra sin medverkan gällande. Hvad Wagener angick. hade regeringen vidtagit de nödiga åtgärderna, men tal. ville likväl bedja kammaren att vara på sin vakt mot en på moralisk ötvertygelse stödd vältalighet och icke glömma det gamla tänkespråket, att ingen bör dömas ohördan. Handelsministern: De omständigheter Lasker pu framdragit skola fastställa undersokningarne. Jag har fordrat undersökningen och tackar könungen, att han tillätit mig qvarstanna i embetet och underteckna budskapet. Jag vill ej synas flykta från min fana före striden, jag vill icke lemna mina kamrater allena, jag vet, att jag sjelt och mina underlydande äro fria från hvarje skuld i det öfverklagade. Aro vi det icke, skall undersökningen visa det. Alla ha vi tel, men vi ha likväl ingen brottslighet att förebrå oss. Lasker tog slutligen tillbaka sitt förslag.