ida tanken på att en främling skall öfvertaga ledningen af nationalteatern, starka agitationer pågå för att med de vanliga, vid dylika tillfällen till buds stående medel gifva sin missbelåtenhet tillkänna. Med kännedom om den oförskräcktbet och seghet, som äro utmärkande drag i hr Josephsons karakter, lär han väl dock ej låta skrämma sig så lätt och de missnöjdas redan innan hans förmåga ens blifvit satt på prof emot honom höjda skrän torde komma att verka alldeles motsatsen till hvad dermed åsyftas, alldenstund den tänkande delen af publiken utan tvifvel nog skall tillse, att skrikhalsarnes planer blifva korsade. Morgenbladet, som för hederns och rättvisans talan, innehåller i sitt senast hitkomna nummer en artikel i frågan, som slutar med en bestämd uppmaning till såväl teaterstyrelsen som polisen, att i tid vidtaga sådana åtgärder, som göra att orostiftarne hindras från att sätta sina tillämnade demonstrationer i verkställighet. Storartadt. I Marstrands P:n läses: Inom den för anmälning af hunder bestämda tiden har eft hundkreatur inom stadens område blifvit anmält till beskattning. Undras hvart alla andra inom staden befintliga hundar tagit vågen, eller månne här verkligen icke finnes mer än en hund. — I så fall vore fruntimmers föreniogen att beklaga, ty hundskatten som är anslagen till denna förening, är ju beräknad till 40 rdr rmt. Tredubbelt mord. Rörande det fasansfulla brott, vi i förra måndagsnumret af Göborgs-Posten omtalade ha föröfvats d. 5 d:s i Stafvored, i närheten af Trollhättan, innehåller Wenersb. läns tidnings senast hitkomna nummer följande, hvilket är egnadt att ställa denna blodsgerning i en ännu hemskare dager än förut. Tidningen berättar: Onsdagen den 12 dennes företog ortens provincialläkare, enligt förordnande af kgs bfhde, medicolegal besigtning å liken efter Gustaf Johanssons hustru och barn. De vid detta tillfälle gjorda iakttagelser synas till en del föra historien om detta hemska mord in i ett nytt skede. Att döma af de trenne snittens inbördes likhet, tror man sig med säkerhet kunna antaga, att en och samma hand fört knifven mot de trenne struparne. Vid en närmare granskning af halskotorna befanns, att en lika kraftig hand fört mordvapnet mot hustruns hals som mot barnens strupar. De spår efter knifsudden, som finnas å bustruns halskota, syntes utvisa att handen, som hållit knifven, der inlagt ännu mera kraft än vid det föregående rysliga arbetet. Yttre spår till motstånd hos offren, då mordet begicks, syntes endast å liket efter den tolfåriga flickan, hvars ena tumme var till hälften klufven. hennes hals varsnades äfven i sårets närhet en obetydlig rispa. Sammanställer man dessa fakta med uppgifterna i polisprotokollet, att mannen och flickan samt hustrun och gossen lågo i olika sängar i stugan, och med pigan Thildas vittnesmål vid samma tillfälle, att flickan, då Thilda på morgonen gick ur stugan, qvarlåg sofvande i mannens säng, så kommer man till det antagande såsom sannolikt, att mördaren eller mörderskan, ty i detta fall börja omständigheterna få ett besynnerligt utseende, flyttat flickan till andra sängen eller kanske väckt henne och med vänliga ord förmått henne krypa till sin lilla halfbror samt derefter mördat henne, som vaken, då hon med tummen sökte värja sig för det mot hennes hals rigtade mordvapuct. Sårets rigtning å hustruns hals syntes något oegentlig för att vara en yttring af sjelfverksamhet. I stället för att gå uppifrån nedåt, vid hvilken rörelse armen besitter sin största kraft, år detta sår tvärtom eller nedifrån uppåt. Detta lir alltid en tvungen rörelse för egen arm. Kuifven, som tillfogat henne döden, måste ha hållits i venstra handen. Men hon var icke vensterhändt. Detta bekräftades dels af de närvarande, dels af vissa arbetsmärken å den dödas händer. Sålunda skulle hon ej sjelf burit hand på sig. Hvem har då begått det tredubbla mordet? Saken är i sitt nuvarande skick så dunkel och insnärjd, att den ger anledning till gissningar åt skilda håll. Törhända skall den undersökning vid laga domstol, som allmänna åklagaren begärt, sprida mera ljus öfver denna mordgernings detaljer. Det ligger den efterlefvande mannen till last, att han vid några tillfällen haft hotfulla yttranden om hustrun och barnen. Förutom makarne, barnen och de två pigorna fanns i stugan en fjortonårig drängpojke, som hette Janne. Pigan Thilda säger i sitt vittnesmål, att husmodren, samma morgon mordet skedde, befallt Janne gå till husbonden i stallet. Vid polisförhöret var ej Janne närvarande. Vid den blifvande domstolsundersökningen kommer det säkert mycket att bero på Jannes hörande, om Gustaf Johansson skall kunna fullkomligt rentvås från alla misstankar om mer eller mindre delaktighet i detta fasansfulla brott. Hustrun, en groflemmad qvinna, var ej mer än 23 är. Flickan var 12 och gossen 3 år gammal. För att sätta läsaren i tillfälle att sammanställa nu meddelade resultat af den medikolegala besigtningen med uppgifterna i den kort efter mordet hållna olisundersökningen, ätergifva vi ur denna senare öljande strof: -Myrin berättade, att Alida ofta beklagat sig öfver mannens hårdhet, hvaraf hon kände sig djupt olycklig; att mannen någon gång skuffat henne, ehuru aldrig i tjenstfolkets åsyn; att hon en tid varit illamående, men aftonen före den hemska tilldragelsen syntes friskare; att ingen liknelse till något förtvifladt beslut företedde sig; att mannen, enligt hustruns utsago, ofta yttrat, att han skulle skära halsen af både sig, hustrun och barnen och efter sådane yttranden ofta slipat sina knifvar, hvadan hustrun nästan jemt hyst fruktan för honom; att Myrin väl icke beskyller mannen för de begångna morden, men icke kan undgå att sätta hans yttranden i förbindelse med hvad nu skett, synnerligast som Johanssou medgaf sig flera gånger hatt sådana yttranden. Prisen stiga. I Nerrik. Alleh läses: Det har ryktosvis försports och sedermera bekräftats af en brefskrifvare från Nerike till Aftonbladet, att Gravendals bruksbolag å stämma, som hölls i Örebro d. 7 februari, förka6 4 .1 9