Ilvarjehanda. Skandinavernas jul i Rom. I bref ill dauska Dagbladet omtalas, att skandinaviska föreningen firat julen i den nu betydligt förbättrade föreningslokalen. En komit6 var tillsatt för att anordna festen. Komitens svåraste arbete lärer hafva varit försöket att anskaffa den sedvanliga gåsen. Gåsen visade sig nemligen vara ett numera i Rom okändt djur — Capitoliiracen måtte vara utdöd — och en expedition af tvenne högt betrodde komiterade måste afsändas ända till trakten af Viterbo. Expeditionen var utrustad med proviant för flera dagar och beväpnad ända till tänderna för att kunna visa sig morsk mot möjliga röfvare. Efter tvenne dygns anstrångningar vände de högt betroddae tillbaka, nu försedde med icke mindre än fyra simfoglar, hvilka dock vid närmare undersökning befunnos vara magra änder. Ett särskildt slags vin hade expeditionen lyckats upptäcka och tänkte dermed öfverskyla gåsens misstankta beskaffenhet. Kärlet, hvilket innehöll detta vin, anlände först dagen efter festen. Vid högtidstillfället var salen utmärkt dekorerad. Den hade också i flera dagar varit en ordentlig dekorationsmålaratelier. Ett julträd fanns också, prydt af talrika, vackra fruntimmershänder. 80 skandinaver voro närvarande. Festen öppnades med en sång af Peder Eriksen och ett humoristiskt tal at Erik Bögh. Vid måltiden lärer matlusten varit förträfflig. Ett i kokkonsten ovanligt skickligt danskt fruntimmer hade kokat gröten. Etatsrådet Bravo föreslog skålen för nordens två kungar. En svensk komiteledamot sjöng varmt och vackert om hemmet. Det danska sändebudet föreslog en skål för konstnärerna. De gåfvor, som voro upphängda i julträdet, utlottades, och slutligen börjades dansen med en polonaise och fortsattes sedan intill midnatt. Mont-Cenis tunneln. De olägenheter, som vidlåda genomfarandet af en så lång tunnel som Mont-Cnis med jernbantåg, komma dagligen mer och mer i dagen. Så tilldrog sig för några veckor sedan ånyo en olycka i tunneln. Ett lasttåg, kommande från Modane, blef nemligen stående midt i tunneln, emedan jernvägspersonalen af brist på luft och till följd af den frän lokomotivet framströmmande röken och ångan, blef vanmäktig. Samtidigt anlände från motsatt håll ett från Bardonneche kommande tåg in i tunneln, stötte mot det der stannade tåget och förde sedermera detsamma till Bardonnåche, hvarest den afsvimmade personalen snart kom sig före. Tilldragelsen kostade emellertid ett menniskolif. Tvenne banbetjenter vid det sörst omnämnda täget skulle nemligen underrätta det senare om faran, hvarvid den ena, troligen utmattad eller vanmäktig af röken, fallit omkull och blifvit krossad af det framilande lokomotivet. Japanesarnes civiliserande. Man berättar, att åtskilliga fabrikanter i Nordamerika satt sig i förbindelse med regeringen i Japan, för att under några års tid få emottaga unga japaneser och inlära dem i särskilda sabrikationsbrancher samt sedermera sända dem tillbaka till fäderneslandet. Tills vidare skola 15 unga japaneser utsändas i detta ändamål. Resan till Amerika kommer att bekostas af regeringen i Japan, men underhållet under den treåriga lärotiden och återresan bestridas af fabrikanterna. Dessa senares afsigt är naturligtvis riktad på att blifva kända i Japan och gifva sina tillverkningar en större afsättning derstädes, och säkert är, att de uppoffringar, som sålunda göras, isynnerhet af maskin-, tyg-, och möbelfabrikanter, genom större afsättning derstädes blifva rikligen vedergälda. Af tyska industriidkare lär firman Krupp i Essen redan för några månader sedan i sin fabrik upptagit en ung japanes, hvars resa till Europa firman bekostat.